Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
kastar han kristendomen såsom den farligaste och mest
subtiliserade nihilism, såsom den farligaste
smittoförare af urartning, förfall, »dekadentism», som
någonsin hotat mänskligheten. Utgående från förnekelsen af den
mänskliga personligheten till förmån för det
opersonliga omfattar Tolstoj denna samma, förment kristliga
men i själfva verket buddistiska nihilism som
mänsklighetens enda räddning. I detta, d. v. s. i måhända just
det viktigaste, råder en förunderlig samstämmighet
mellan kristendomens störste vän och dess störste fiende,
förkunnaren af Kristus och förkunnaren af antikrist,
Tolstoj och Nietzsche — månne icke därför, att Tolstojs
antagande och Nietzsches förkastande af kristendomen
innerst ha en och samma källa — förkasteisen (i ena
fallet medvetet, i det andra omedvetet) af den
religiösa kärnpunkten i Kristi lära — af den osynliga axel,
kring hvilken allt i den vänder sig och som är uttryckt
i denna ingenstädes utanför kristendomen existerande
symbol: Jag och Fadern äro ett.
Både Nietzsche och Tolstoj voro eller kunde
åtminstone ha varit Kristus så nära, att det är svårt att
afgöra, hvilken af dessa båda förnekelser — den
medvetna eller omedvetna — som är mest hädisk. I hvarje
fall är det redan i Krig och Fred, med begabbelsen
af hjälten, af den krona, om hvilken det sades: Dio mi
la do na, guai a chi la tocca — »Må snillet härska».
— med begabbelsen af människoguden, som hädandet
också af gudamänniskan tager sin början. Här är
upprinnelsen till den »förödelsens styggelse på helig plats»,
som vi fått bevittna.
Det förefaller som om Puschkin, den störste siare
bland ryssar, hade förutsett just denna fara af hädiskhet
vid den stundande domen öfver Napoleon och hade
velat ge prof på den rättvisa en stor nation är skyldig
sin store fiende:
Så drabbes den af evig skam,
som, småsinthetens tolk, den dagen
ett vettlöst klander slungar fram
mot skuggan af en ädel slagen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
