Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
etiska utvecklingsförlopp är en och densamma? Båda
utgingo ur samma intet. Den lille korsikanaren på
Paris’ gator, en främling utan släkt och stamförvanter, var
en lika obskyr företeelse som studenten vid Petersburgs
universitet Rodion Raskolnikov, var också han »en ung
man, som en gång mot kvällssidan trädde ut ur sin
kammare». »Han såg ovanligt bra ut, hade smärt,
välväxt figur, kastanjebrunt hår och vackra, mörka ögon»
— detta är allt hvad vi vid tragediens början veta om
Raskolnikov, och föga mera veta vi om Napoleon. »De
mänskliga rättigheterna», »friheten», som den stora
revolutionen eröfrat, är för båda företrädesvis rättigheten
och friheten att dö af svält; »jämlikheten och broderskapet»
är jämlikhet och broderskap med dem de förakta eller hata.
Vid åsynen af dessa bröder och jämlikar »kom det», säger
Dostojevski, »ett uttryck af den djupaste vämjelse öfver
den unge mannens fina drag» — och den unge
mannen kunde lika gärna ha hetat Napoleon som
Raskolnikov. Broderskap och jämlikhet — ett äckel; frihet —
den djupaste ensamhet, ett bortstötande af alla.
Hvarken ett förflutet eller ett kommande. Hvarken hopp
eller tradition. »Jag står ensam mot alla, dör jag i
morgon, lämnar jag intet spår efter mig» — detta är
bådas första förnimmelse. Och att ett dylikt »skälfvande
kryp» drömmer om att bli »härskare», det är lika
mycket vansinne, lika mycket storhetsmani hos Napoleon
som hos Raskolnikov — det rätta vore att sätta dem
på hospital och iföra dem tvångströja. Raskolnikov har
till och med en viss öfverlägsenhet öfver Napoleon:
han ser icke blott de yttre utan också de inre hindren,
skrankorna, som han måste träda öfver för att äga
rätten. Dem ser Napoleon icke alls. Kanhända för öfrigt
att denna blindhet i viss mån var källan till hans styrka
— men blott till en tid. Bristen på sedligt medvetande
hämnar sig till slut alltid; också Napoleon fick umgälla
den. Raskolnikov vågar mera, därför att han ser mera.
Ifall han hade segrat, skulle hans seger varit
fullständigare, mera oåterkallelig än Napoleons. I hvarje fall, till
följd af utgångspunktens gemensamhet och trots den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
