Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71
omätliga skillnaden mellan de tillryggalagda banorna,
är den sedliga domen öfver Raskolnikov på samma
gång en dom öfver Napoleon. Den fråga, som
behandlas i Brott och Straff, är samma fråga som i Krig
och Fred; hela skillnaden är, att Tolstoj betraktar den
utifrån och Dostojevski fördjupar sig i den; den ene
iakttager, den andre undersöker.
Franska revolutionen är en väldig politisk, i
betydligt mindre grad social och alls icke sedlig
omhvälfning. »Du skall icke dräpa, du skall icke stjäla, du
skall icke göra hor» — allt lämnades orubbadt.
Från-sedt de yttre kyrkliga och monarkiska traditionerna
bevarade allt sin bindande kraft lika väl för bödeln
Robespierre som för offret Ludvig XVI. Trots »förnuftets
gudinna» var Robespierre lika mycket deist som
Voltaire, trots guiljotinen var han lika mycket
»människovän» som Rousseau. Man bör älska sin nästa, man
bör offra sig själf för sin nästa — detta bestredo
hvarken domare eller lifdömda. Där skedde ingen
omvärdering af de sedliga värdena. Individens ställning i
det nya samhället blef icke mindre utan mera
underordnad än förr.
I det gamla medeltida samhället hade detta
underordnande varit ett naturligt, inre, den ena lemmens
beroende af den andra i den lefvande samhällskroppen,
besjälad af en måhända falskt uppfattad men dock
religiös, osjälfvisk idé. Nu förvandlas politiken till
mekanik; individen underkastas »samhällskontraktets» yttre
tvång, röstmajoriteten, blir en del bland andra af en
välkonstruerad maskin, en etta bland ettor vid
hopsummeringen af flertal och mindretal. Den nya, hycklade
frihetens tryck visade sig vara outhärdligare än det
gamla ärliga slafveriets tryck.
Och individen härdade icke ut, den reste sig till
en protest, hittills utan like i våldsamhet.
Minst af allt var det naturligtvis på individens rätt,
en omvärdering af alla sedliga värden, som Napoleon
tänkte, då han i Toulon riktade kanonerna mot den
revolutionära folkmassan och enligt Raskolnikovs uttryck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
