Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
»lät det braka löst mot skyldig och oskyldig utan att
ens värdigas förklara sig». Och så följer en hel rad
af lika framgångsrika förbrytelser. — »Jag anade då»,
säger Raskolnikov, »att makten förlänas bara åt den, som
vågar böja sig ner och ta den. Det är en enda sak
det kommer an på: man måste våga! ... Det stod med
ens solklart för mig, att ingen enda hittills vågat ta all
ynkedomen vid svansen och slänga den för tusan i våld!
Jag ville våga det». För Napoleons medvetande stod
detta naturligtvis inte »solklart»: han var en upprorisk
individ också han, men det var dock endast en
dunkel instinkt, som kom honom att »vilja våga».
Napoleon utgick ur revolutionen, och han antog
dess läror, men han modifierade dem för sina syften.
Alla äro lika, medgaf han men tillfogade: — alla
äro lika för mig, alla äro jämlika under mig. »Alla äro fria»
— äfven han vill frihet, men »endast för sig vill han frihet.»
Enligt den gamla mosaiska sedelagen och den
förment nya men i grunden lika gamla, människovänliga
moral, som Jean Jacques predikade med pennan och
Robespierre med yxan, är Napoleon en tjuf, en
mördare,» en bandit utom lagen». Vi förvillas af den
historiska fjärrverkan, vi förblindas af »Austerlitz’ sol».
»Napoleon, pyramiderna, Waterloo — och en vidrig
pantlånerska, en gammal procentarkäring med ett rödt
knyte under sängen — hur skulle man kunna jämka
ihop det? Jag ville se Napoleon krypa under gummans
säng!» Men om blott estetiken inte hindrar oss, måste
vi erkänna, att från rent moralisk synpunkt blodbadet
i Toulon och stölden af gummans röda knyte under
sängen är ett och detsamma. Båda delarna är något
ohyggligt och gement. Napoleon kröp verkligen under
sängen, i hela sitt lif kröp han under sängen.
Hvarför i ena fallet »brott och straff» och i det andra brott
och en hittills exempellös världshistorisk ärekröning?
»Gud gaf mig henne» (de romerska cesarernas krona),
»ve den som kommer henne vid». Det förvånar
icke, att en förskrämd och berusad pöbel trodde detta.
Men hur kunde sådana fria, rebelliska andar som Byron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
