Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
tanken på Napoleon, de roflystna och upproriska
hjältarna, »ödets män» — Fången i Kaukasus, Onegin,
Aleko, Petschorin, Demonen. Stundom döljande sig,
försvinnande under jorden men aldrig helt borta,
beständigt brytande fram med städse ökad styrka har denna
tanke ledsagat den ryska andens hela utveckling inom
den lyska litteraturen, från »moskoviterna i
haroldskappa» och med »blodiga händer», från
Aleko-Petscho-rin, som »vill frihet endast för sig» — till nihilisten
Kirilov, som anser sig »förpliktad att ådagalägga
egen-vilja», till Stavrogin, som finner »samma slags
njutning i båda polerna» — i heligheten och i illdådet —
till Ivan Karamasov, som redan han förklarade: »allt
är tillåtet» — Friedrich Nietzsches allés ist erlaubt.
En ung man med blekt ansikte och »vackra ögon,
till sitt yttre (och inte endast till sitt yttre) lik
Bonaparte före Toulon» tränger sig om natten in i en gammal
kvinnas sängkammare för att aftvinga henne en
spelhemlighet.* Pistolen, som han har med sig för att
skrämma gumman, är icke laddad. Men han känner sig
dock som en mördare. För öfrigt är det inte
gumman det här gäller: »gumman var en bisak», kanske
också ett misstag. Han »dödade inte gumman utan en
princip», hvad han behöfde var endast »första steget».
»Jag ville bara ta första steget — förskaffa mig en
oberoende ställning, medel, och så skulle det andra
ha utplånats af en jämförelsevis omätlig vinning. Jag
ville göra människorna godt». För det godas skull
mördade han. Detta säger Raskolnikov, men det skulle
lika väl kunna sägas af Herman i Puschkins
»Spaderdam». Liksom Raskolnikov, liksom Julien Sorel i
»Rödt och Svart» är Herman en Napoleonshärmare. Hur
flyktigt hans andliga fysionomi än är skisserad, är det
dock tydligt, att han icke är en vanlig bof utan att
det här är fråga om något mera sammansatt och
gåtfullt. För öfrigt snuddar Puschkin som vanligt endast
vid problemet och går genast vidare, affärdar det med
* Ämnet i Puschkins novell »Spaderdam»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
