Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
77
sitt mystiskt flyktiga leende. Och hvad man fått tycks
endast vara en fantastisk berättelse i Mérimées stil utan
alla pretentioner; med musikerns naivitet tog
Tschajkov-ski denna berättelse till libretto för en opera. Men
ur en anekdot, som Puschkin af en tillfällighet
berättade, framväxte icke af en tillfällighet »Döda själar», ur
Spaderdam framväxte icke af en tillfällighet
Dostojevskij Brott och Straff. Här som öfverallt har den ryska
litteraturen sina rötter i Puschkin; det är som om han
i förbigående hade pekat på labyrintens dörr. Sedan
Dostojevski en gång trädt in i denna labyrint, hittade
han aldrig ut; han förirrade sig allt djupare in i den,
letade, forskade, sökte men fann icke utgången.
Dostojevski själf tyckes icke blott ha känt utan
också varit medveten om bandet mellan Raskolnikov
och Herman: »Puschkins Herman i Spaderdam är en
väldig, originell gestalt, en äkta petersburgstyp — en
typ från den petersburgska perioden», säger han genom
Dolgorukis, »ynglingens» mun, också en af
Raskolni-kovs andliga bröder. Dolgoruki erinrar sig Herman på
grund af det intryck petersburgsmorgonen framkallar:
den, »som kan tyckas vara den mest prosaiska på hela
jordklotet» men som i hans ögon är »kanske den mest
fantastiska i världen». Det följande har jag redan förut
citerat: »En dylik petersburgsmorgon, stinkande grå och
töckning, måste en Herman i Spaderdam ha
intensivare än någonsin hängifvit sig åt sin vilda dröm.
Väl hundra gånger har dylika morgnar en sällsam,
efterhängsen tanke dykt upp inom mig: då nu
dimman skingras och stiger uppåt, kommer inte då hela
den här stinkande, smutsiga staden att också försvinna,
höja sig med dimman och skingras som rök, så att
bara det forna finska träsket blir kvar och möjligen
midt i det för piydnadens skull bronsryttaren på sin
flämtande, rykande häst?»
Om Raskolnikov kan man i samma grad som om
Puschkins Herman säga, att han är en äkta
petersburgstyp — en typ från den petersburgska perioden. Icke
i någon rysk eller europeisk stad utom Petersburg, icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
