Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83
slags kombinationer omöjligt hade kunnat bli kända
af människorna annat än genom uppoffrandet af ett,
tio, hundra människolif, som hindrade upptäckten eller
pä något sätt stodo i vägen, så skulle Newton ha haft
rätt eller till och med varit skyldig ... att aflägsna
dessa tio eller hundra människor för att göra sin
upptäckt bekant för hela mänskligheten». — »Vidare .. .
alla lagstiftare och samhällsdanare från de allra äldste
till Lykurgus, Solon, Muhammed, Napoleon o. s. v.
(det är eget, att icke Peters namn förekommer i denna
uppräkning, ty hvem, tycks det, borde ha legat
Raskol-nikov mer i tankarna än just Peter?) — alla utan
undantag voro förbrytare redan därigenom, att då de
utfärdade en ny lag, upphäfde de den gamla, vördad som
helig lag af samhället och ärfd af fäderna, och
naturligtvis ryggade de inte heller tillbaka för att gjuta blod,
ifall bara blodet (ibland fullkomligt oskyldigt och
hjältemodigt offradt för den gamla lagen) kunde hjälpa dem.
Det är också ett märkligt faktum, att större delen af
dessa mänsklighetens välgörare och ledare ha utgjutit
strömmar af blod. Med ett ord, jag bevisar, att alla,
inte endast de store utan enhvar, som står något öfver
medelnivån, d. v. s. är i stånd att säga något litet nytt
ord, enligt sin natur nödvändigt måste vara förbrytare
— i större eller mindre grad förstås. Annars ha de
svårt att höja sig öfver medelnivån, och stanna där
kunna de naturligtvis inte samtycka till, återigen enligt
sin natur, och i min tanke äro de till och med
skyldiga att inte samtycka.»
Hvad som här mest frapperar är det verkliga eller
låtsade lugn, den behärskning, hvarmed Raskolnikov
utlägger sin lära, som vore den en abstrakt matematisk
sats. En människa talar om det mänskliga som en
varelse från en annan värld, som naturforskaren om
myrstacken eller bikupan. Han talar icke om hvad
som bör vara utan om hvad som är, icke om det
önskvärda utan om det faktiska. Det är som om det
icke funnes något samband mellan den sedliga världen
och den religiösa, som om det icke existerade någon
A
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
