Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85
vilja. Det är ett nästan religiöst ord, ett hinsidesord.
Ty om i frågorna om ondt och godt allt är så
matematiskt klart och enkelt, ifall den moraliska lagen
endast är »naturlag», en naturnödvändighet, en inre
mekanik — hvadan och hvarför då detta svårmod, denna
skugga, måhända icke från den gudomliga men ej
heller från den mänskliga världen? Råkade inte
Raskol-nikov försäga sig? Märker man icke af detta enda
ord, att hans vetenskapliga lidelsefrihet endast är en
mask, en förklädnad, alldeles som hos Machiavelli för
öfrigt, som blottar »sitt djupa hjärtas» hemlighet, så
snart det blir fråga om Italiens framtid? Det förefaller
som om båda under lidelsefriheten dolde en djup
lidelse: »en elddryck i isig kristall».
Den förebråelse Rasumichin riktar mot socialisterna
och delvis mot Raskolnikov själf — hela dennes lära
hade ju »sin utgångspunkt i socialisternas åskådningar»
— är för den senares vidkommande knappast
berättigad. »Naturen tas inte med i räkningen, naturen jagas
bort, naturen förutsättes aldrig! — Det är därför som
de instinktmässigt inte tåla historien ... de tåla inte
den lefvande lifsproceessen; det får inte finnas lefvande
själ. Den lefvande själen behöfver lifvet, den lefvande
själen fogar sig inte efter mekanikens lagar, den
lefvande själen är misstrogen och ser sig tillbaka. Deras
människa åter görs af guttaperka — fast sen luktar
den också litet kadaver.»
Den hänsynslösa aristokratism, som Raskolnikov
lagt till grund för sin teori — mänsklighetens
uppdelning i massan och hjältarna, i overksamt »material»,
råämne, och skapande snillen, hvilka likt skulptörer af
detta råämne utforma en ny historiens gestaltning —
är kanhända en alltför ensidig och ytterlig och därför
fördärflig synpunkt, men den är i hvarje fall icke död;
— den ställer sig utanför lifvet men är icke liflös.
Ifall denna lära också liknar mekanik, så är den i hvarje
fall inte gjord af »guttaperka« utan af fastaste stål, och
likt skarpslipadt stål intränger den, om ock dödande, i
historiens lefvande kött, dess lefvande ande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
