Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87
kov. Äfven Nietzsche — våra egna erfarenheter säga
oss detta — har utgått ur lifvet och intränger i lifvet.
Hvilket värde hans lära än må ha, inse vi klart, att vi
måste räkna med den icke som med en död
abstraktion utan som med en lefvande historisk kraft, som
med en positiv eller negativ men i hvarje fall lefvande
yttring af »lifsprocessen».
Machiavellis monark, Raskolnikovs härskare,
Nietz-sches öfvermänniska — det är trappstegen i en
aristo-kratism af eget slag, som icke ser tillbaka utan framåt,
nyskapande i sitt förstörelseverk, tygellöst rebellisk, mera
rebellisk än någon demokrati — en aristokratism, som
inom politik och moral är utmärkande för alla de
renässanser, som hittills ägt rum.
Alltså, om Raskolnikov verkligen började med att
hylla »socialisternas åskådningar», så slöt han med att
förfäkta raka motsatsen till dessa åskådningar: olikheten
som en orubblig, i hvarje mänskligt samhälle existerande
naturlag. Och långt ifrån att utjämnas tvärtom
fördjupas denna naturliga olikhet under loppet af den
världshistoriska utvecklingen; mänskligheten har liksom klyfts
i två hälfter, och det finns ingen möjlighet, att de skola
förenas, sammanväxa. Den ena människan är för den
andra djur eller gud men i hvarje fall icke broder,
icke nästa, icke jämlike — eller enligt Nietzsches
fruktansvärda ord: »mellan människa och människa är större
afstånd än mellan människa och djur».
På samma gång ser man här, hur anarkiens idé i
sina yttersta konsekvenser oundvikligt tangerar eller
rent af sammanfaller med monarkiens idé: den yttersta
friheten »på andra sidan godt och ondt», den yttersta
anarkien för till enväldet, till snillets herravälde — till
den platoniska republikens »må snillet härska».
Raskolnikov gör för öfrigt eftergifter åt socialismen
i den första teoretiska utvecklingen af sina åsikter:
»Både de och de andra (d. v. s. både massan och
hjältarna) ha alldeles samma rått att existera. Med ett
ord, jag tillerkänner alla lika rättigheter och vive la
guerre éternelle! — till det nya Jerusalem naturligtvis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
