Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
— Alltså tror ni ändå på det nya Jerusalem?
frågade Porfiri.
— Ja.»
Ifall denna eftergift verkligen var allvarligt menad,
skulle icke mänsklighetens uppdelning i konserverande
och framåtdrifvande innebära en föreställning om högre
och lägre, föraktligt och ädelt. Bägge hälfterna skulle
då stå i nivå med hvarandra. Hos »dessa små» skulle
Raskolnikov ha uppdagat en annan men icke mindre
höghet än hos de store — ett annat men icke mindre
värde. Begreppet »skälfvande kryp» — ekelhaftes
Oe-würm, pöbeln — skulle ersättas af begreppet folket
eller »människornas allförening». Båda uppgifterna —
bevarandet och framåtdrifvandet, mänsklighetens kött och
ande — skulle i hans ögon vara lika heliga. Att vara
icke massa utan »folket» skulle synas honom hvarken
mera föraktligt eller mera ärorikt än att vara hjälte.
Och ännu många andra öfverraskande och för honom
fullkomligt oväntade konsekvenser skulle man kunna draga
ur denna hans eftergift åt icke blott socialismen utan också
Kristi lära. Skulle det t. ex. icke i så fall befinnas
existera två slags sedliga värden, två slags samveten,
två sanningar, verkligt likvärdiga och likberättigade?
Och skulle han icke slutligen vid yttersta gränsen af
denna tvefald ha skönjt möjligheten af en förening,
skönjt ett verkligt nytt, alls icke socialistiskt Jerusalem?
Men är det icke så, att Raskolnikov endast med
förståndet erkänner mänsklighetens båda halfvor som
lika existensberättigade? Med hjärtat förnekar han denna
likhet i rätt så lidelsefullt som ingen före honom,
förutsätter ett större afstånd emellan de båda hälfterna än
den forntida greken mellan slaf och fri, än indiern
mellan tschandala och bramin. Det ges öfverhufvud
icke ett större afstånd, en djupare klyfta i världen, tycks
det, än den som här ter sig för Raskolnikov. Han
finner icke nog grymma och cyniska ord för att
uttrycka sitt förakt för icke-hjältarna. »— Å hvad jag
förstår profeten på sin häst med sabel i hand: Allah
befaller, lyd, skälfvande kryp! Profeten har rätt, rätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
