Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
Utgångspunkten är för Dolgoruki densamma som
för Raskolnikov, Herman, Onegin, Petschorin — alla
napoleonska och peterska hjältar: en tygellöst upprorisk
aristokratism, individens uppror mot samhället. »Jag är
dyster och förtegen, sluter allt inom mig själf. Ofta
önskar jag bryta mig ut ur samhället. Kanske jag
kommer att göra människorna väl, men ofta ser jag inte
minsta anledning till det. Från mitt tjugonde år, tror
jag, d. v. s. nästan ända sedan jag vaknade till
verkligt medvetande, har jag tyckt illa om människorna.»
I sitt tankelif börjar han med hvad Raskolnikov
slutar med. Hans åsikter äga intet samband med
»socialisternas åskådningar», det allmänna bästas aritmetik.
Det som hjälten i Brott och Straff knappt vågar
erkänna för sig själf: — »jag vill också själf lefva — jag
har mördat för min egen skull, uteslutande för min
egen skull» — det skrämmer inte Dolgoruki. Han
behöfver inte öfverbevisa sig själf om sin skuldlöshet;
för honom har verkligen ett nytt kategoriskt imperativ
uppenbarat sig i kärleken till sig själf, i den oegennyttiga
kärleken till sig själf, icke till det lilla, närmaste utan till
det stora, fjärran jaget. Och det yttersta i denna kärlek —
»viljan till makt» — är den icke blott sedliga utan nästan
metafysiska, ja nästan religiösa grundvalen för hela hans idé.
»Jag har törstat efter makt i hela mitt lif — makt
och ensamhet.»
Det medel han väljer för att förverkliga sin idé är
icke brutalt yttre våld, icke ett anarkistiskt mord, som
är ofruktbart, ja rent af omöjligt som förnuftig
handling i det nutida kultursamhället — utan ett inre, mera
subtilt och förandligadt våld — penningens makt.
»Jag behöfver inte pengar eller rättare sagdt, det är inte
pengarna jag behöfver, inte ens makten; jag behöfver
bara det, som förvärfvas genom makt och som
omöjligt kan förvärfvas utan makt: det är det ensamma och
lugna medvetandet om styrka. Är inte det den mest
fullständiga definitionen på begreppet frihet, som
världen bryr sin hjärna med så fasligt! Frihet! Ändtligen
har jag klargjort det stora ordet... Ja det ensamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
