Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
medvetandet om styrka — det är tjusande och vackert.
Jag har styrka — och jag är lugn. Bara jag får
makten, har jag resonerat, kommer jag inte alls att
behöfva bruka den; jag är viss om att jag alltid af egen fri
vilja kommer att inta sista platsen. Jag kommer att
vara nöjd med medvetandet —
.. det är nog för mig
att endast veta detta.
Redan som barn lärde jag mig utantill Den girige
riddarens monolog; något högre än detta, som idé,
har Puschkin aldrig åstadkommit. Det är just mina
tankar nu.»
Som i Brott och Straff genom Herman, så är i
Ynglingen genom Den girige riddaren individualismens
idé sammankedjad med Puschkin — och genom
Puschkin här som öfverallt hos Dostojevski, öfverallt i ryska
litteraturen med icke blott den västeuropeiska utan också
den ryska folksjälens innersta.
»— Ert ideal är för lågt, skola de föraktfullt
säga. Pengar, rikedom? Är det fråga om det allmänna
bästa, välgörenhet?
Men hvem kan veta, hur jag skulle använda min
rikedom? Hvad ligger det för omoraliskt och lågt i
att från en mängd judiska, simpla och smutsiga händer
dessa miljoner öfvergå i händerna på en klarseende och
ståndaktig asket? I mina drömmar har jag mer än en gång
föreställt mig det ögonblick, då mitt medvetande skall
vara tillfredsställdt och makt blir något alldeles för
litet för mig. Inte af tomhetskänsla och leda vid allt
utan därför, att jag har en omätlig åtrå efter något större,
skall jag då ge människorna alla mina miljoner.
Samhället får dela ut hela min rikedom, och jag — jag
stiger ned i intigheten igen. Blotta medvetandet, att
jag haft miljoner i min hand och kastat dem i
smutsen, skall vara näring för mig i min öken. Ja min
idé är det fäste, där jag alltid och under alla
förhållanden kan afspärra mig från alla människor, också som
tiggare. Det är mitt poem! Och vet ni hvad, jag
behöfver min onda frihet hel och hållen — ute-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
