Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
slutande för att visa mig själf, att jag har styrka att
afstå från den».
Behöfde inte också Raskolnikov sin »onda
frihet hel och hållen»? För att visa sig själf (»jag
behöfde veta, om jag var en lus eller en människa») att
denna frihet, denna rätt till makt fanns hos honom tog
han steget genom blod.
Och låt vara, upprepar jag, att den praktiska sidan
af Dolgorukis idé eller rättare sagdt dröm är barnslig,
naiv och rent af löjlig, låt vara att rösten man hör är en
femtonårings, som ännu befinner sig i målbrottet. Det
för oss viktigaste är här icke drömmens förverkligande
utan dess art; det viktigaste är det frö, som bildar sig
under fruktens gröna skal och som en gång skall
utveckla sig till ett nytt kunskapens träd på godt och
ondt, kanske också till ett nytt lifvets träd.
Makten är för Dolgoruki icke ett mål — detta
är att lägga märke till — utan endast ett medel, en
förberedande »öken», ett noviciat, icke ett anarkiskt
lös-släppande utan det högsta asketiska betvingande af
»lustar och begär», den högsta seger öfver lustar och
begär. Det är en klarseende och ståndaktig asket som
skall utgå ur detta noviciat. Han behöfver sin
»onda frihet hel och hållen» — han vill frihet endast
för sig, »för sin egen skull, uteslutande för sin egen
skull». Men är detta slutpunkten, den yttersta
gränsen för hans önskningar? Nej »jag har en omätlig
åtrå efter något större — makt blir något alldeles
för litet för mig». Och han skänker bort den åt
människorna, kastar den i smutsen, afstår från sin onda
vilja, drar sig tillbaka till en än ensligare öken.
Individens själfuppgifvelse och själf häfdande, en ny högre
själfuppgifvelse för ett nytt högre själfhäfdande — steg
efter steg uppför en ändlös trappa af önskningar,
förande till den »omätliga» sista önskan. Ifall än icke
Dolgoruki själf inser det, står det dock klart för oss,
att det medvetande, som skall »nära honom i öknen»,
är ett religiöst medvetande, att här är början till en religion.
Står denna religion i oförenlig motsats till den,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
