Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
som predikas af Dolgorukis vän och lärare, hans
illegitima mors laglige man, Versilovs f. d. lifegne,
pilgrimen Makar Ivanovitsch, den omisskännliga urtypen till
munken Sosima i Bröderna Karamasov?
Makar Ivanovitsch anar allt, som försiggår i
Dolgorukis själ — hans upproriskhet, hans ensamhet, hans
hat till människorna — och med en förvånande
fri-sinthet förlåter han allt. Med ett stilla och halft
illis-tigt litet småleende fröjdar han sig öfver »pilten» och
betviflar inte, att också han skall komma till Gud, om
än på en annan väg, att det gudomliga mysteriet förr
eller senare skall försiggå också inom detta upproriska
sinne. »Och att det är ett mysterium, det är så
mycket bättre. Fruktansvärdt är det för hjärtat och
obegripligt, men denna fruktan länder till hjärtats glädje. Allt
är i dig, Herre, jag själf är i dig, mottag mig! Knota
inte, pilt: därför att det är ett mysterium, är det så
mycket skönare».
»— Jag är glad att träffa er, hälsar Dolgoruki
munken. — Kanhända att jag länge har väntat på er.
Jag tycker inte om någon af dem här: det finns ingen
helgad skönhet* hos dem». Men hos munken finns
det, detta känner Dolgoruki genast — inte endast den
gamla lyska, bysantiska helgonskönheten utan också
den nya, kommande, kanske just densamma som han
drömmer om hos sin asket, han som skall vinna den
högsta makten och ensligheten, den högsta friheten —
på andra sidan godt och ondt.
Därför komma de hvarandra allt närmare, förstå
hvarandra allt bättre, det är som om de redan nu
hade en gemensam tro, ginge mot samma mål. Och
strax före sin död välsignar munken Dolgoruki, talande
med profetisk tunga.
»— Jag vill säga er ett litet ord, barn, — fortsatte
han med ett blidt, vackert småleende, som jag aldrig
skall glömma, och vände sig plötsligt till mig. — Du,
* Ett försök till öfversättning af det oöfversättliga
»blago-obrasie».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
