Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
stod han verkligen, hvilken andas barn Dolgoruki var?
Makar Ivanovitsch tycks för öfrigt också själf förutse
detta spörsmål. »Ja vänta, bli inte förskräckt», säger han
med sitt visa leende, »nu kanske du inte alls tänker på
det, men du kommer nog att göra det». Nej
naturligtvis, lika litet som Raskolnikov tänker Dolgoruki nu
på kyrkan. Men efter Raskolnikov kommer Ivan
Ka-ramasov, efter Dolgoruki Aljoscha, de tänkte på kyrkan,
och detta tänkande upphörde ej med dem, det kommer
att fördjupas med hvar dag och bli allt oundkomligare.
Redan Dolgoruki har något af den »klarseende och
ståndaktige asket», den troskämpe, som Aljoscha skall bli.
Redan han söker icke endast den prometevska,
napoleonska, västeuropeiska »ensligheten och makten» utan också
den uråldriga och framtida äktryska helgonskönheten.
Denna helgonskönhet skall han finna hos munken
So-sima. Trots sina drömmar om smutsiga miljoner har
dock »pilten» ett rent hjärta. I grunden frågar han lika
litet som Aljoscha efter pengar; och trots den
versilov-ska »vällustiga insekten», som bor också i hans barm,
är han nästan lika kysk som Aljoscha, ty det
versilov-ska, karamasovska finns äfven hos Aljoscha. »Alla vi
Karamasover äro sådana», säger brodern Dimitri, »och
i dig också, ängel, sitter den där insekten och rör upp
storm i ditt blod». Ja Dolgoruki befinnner sig
halfvägs mellan Raskolnikov, Ivan Karamasov och »den
rene keruben» Aljoscha. Det är på hans vandring mot
Aljoscha, som Makar Ivanovitsch välsignar honom. Det
första paret, novisen Dolgoruki och munken Makar
Ivanovitsch, är prototypen till det andra paret, Aljoscha
och munken Sosima.
Nej Makar Ivanovitsch misstog sig icke. Endast
om man tror blott på den första tillkommelsen och
icke på den andra, endast om man bekänner sig till
den nutida, tolstojska, buddistiska kristendomen, kan
det synas, som om munken, då han hos sin lärjunge
välsignar personlighetssträfvandet, sträfvandet efter
enslighet och makt, välsignade något Kristus motsatt,
an-tikristligt. — »Nu kanske du inte alls tänker på det,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
