Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
inte hvad han menade med detta: åter. — Makar
Ivano-vitsch, munken Sosima och delvis äfven Dostojevski själf
förstå det: de ha åter sett honom.
Emellertid, hur gick det med Raskolnikovs
häfdande af personlighetsprincipen? Ifall denna samma
princip leder Dolgoruki till religiositet, till »den rene
keruben Aljoscha», hur kommer det sig då, att den
leder Raskolnikov till ett förnekande af allt heligt, till
ett gudlöst förbannande af världen som ett »djäfvulskt
kaos» — må vara inte till ett brott i hans egna ögon
men dock till sjukdom, till febergalenskap, till
»uselhet» och »ynkedom», såsom han själf uttrycker sig.
Hvar ligger egentligen det första felgreppet, det första
felsteget — i handlandet eller i åskådningen, i viljan
eller i tanken eller i bägge delarna på en gång?
»Brott och Straff». Detta är verkets titel, och
detta är hittills också den gängse uppfattningen af det.
Från denna ståndpunkt (som väl Dostojevski själf knappast
intar, men som han tycks vilja intaga eller måhända
endast låtsas intaga) är Raskolnikovs tragedi samma det
mänskliga samvetets okomplicerade, eviga tragedi som
Konung Oidipus eller Macbeth. Den sedliga jämvikten
rubbas och återställes. Raskolnikov har öfverträdt lagen
och straffas af lagen; han har utgjutit blod, och blodet
blir hämnadt; han har mördat och rånat, och förföljd
af eumeniderna drifves han till en offentlig
syndabekännelse, till angifvelse af sig själf, och han blir dömd
till straffarbete. Är inte detta alltsammans? Hvarför
forska mera? Är inte allt enkelt och klart, hvar sak
på sin plats som i världens alla kriminal- och
morallagar, ända från Moses’: mått för mått, öga för öga.
Men om vi > inte fästa oss vid denna skylt, vid
den lugnande titeln, som nästan verkar öppet hån,
om vi intränga i själfva hjärtat af boken — vaknar inte
då också hos oss det »giftiga, upproriska tvifvel», som
stiger upp inom Raskolnikov i sista ögonblicket, då han
redan går att »göra bot». »Är det verkligen på det
sättet, förhåller det sig så med alltsammans?» Och ju
mera vi begrunda inte endast själfva boken utan också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
