Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
- hvad som ligger bakom den, dess mera växer tviflet
och öfvergår slutligen till en häpen undran öfver
tanklösheten och försoffningen hos de nutida läsarna, som
så blindt gå i en efter hvad det tycks afsiktligt grof fälla.
Raskolnikov följde Sonja Marmeladovas uppmaning
eller åtminstone en del af den: »Gå till en korsväg,
böj knä inför folket, kyss jorden, för du har syndat
emot den, och säg högt till all världen: Jag är en
mördare!» Han »föll på knä midt på torget, lutade
sig ned och kysste den smutsiga marken». Folk tog
honom för drucken och skrattade åt honom. Och själfva
syndabekännelsen: — »jag är en mördare», — som
Sonja fordrat af honom och »som stod i begrepp att
bana sig väg öfver hans läppar, blef outtalad och dog
bort inom honom.-» Allt yttre är uppfylldt, men det
viktigaste uppfylldes ej, det blef outtaladt, det »dog bort»,
slocknade inom honom. Där är botgörelse men icke ånger,
Hvad försiggick egentligen inom Raskolnikov?
Hvad tänkte och kände han, där han låg på knä
på torget, om han öfverhufvud tänkte och kände
något alls under detta »anfall», som Dostojevski själf
uttrycker sig? Genomborrades inte hans själ af ett yttersta
tvifvel, mer »giftigt och upproriskt» än alla hans
föregående: »Är det verkligen på det sättet, förhåller det
sig så med alltsammans?» Vi skola för öfrigt
sedermera se, hvad denna »ånger» eller detta »anfall» i hans
egna ögon betydde och var värdt. Men hvad han må
ha tänkt och känt just då, äro hans föregående tankar
och känslor så klart formulerade, att de ej kunna
förbises vid värdesättningen af själfva »ångern».
ü— Taga lidandet på sig, rentvå sig genom det
— det är hvad som kräfs», säger Sonja.
»— Nej jag går inte till dem», svarar Raskolnikov
stilla. — »Var inte barnslig, Sonja. Har jag
förbrutit mig mot dem kanske? Hvarför skulle jag gå till
dem? Hvad skulle jag säga dem? Allt det där är ju bara
inlärda föreställningar... De ta ju själfva lifvet af miljoner
människor och räkna det till på köpet för en dygd.
Skälmar och skurkar äro de, Sonja!... Jag gör det inte!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
