- Project Runeberg -  Tolstoj och Dostojevski / II. Tolstojs och Dostojevskis religion /
103

[MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

103

Och då han sedan ändå går, frågar han sig själf,
säkerligen lika stilla, i sitt samvetes och sitt fria
förnufts innersta, stilla djup: »Jag undrar verkligen, om
jag under de kommande femton, tjugo åren skall bli så
ödmjuk i själen, att jag ser upp till alla andra och
gjuter tårar i deras sköte och kallar mig brottsling i
hvartannat ord». Och därpå ger han i förbittrade ord
uttryck åt sitt hjärtas fruktansvärda tvifvel: »Brottsling ...
ja det är just det! Därför skicka de mig på straffarbete,
det är just så de vilja ha det... Där ränna de nu om
hvarann på gatan, och hvarenda en af dem är en skälm
och en bandit redan af naturen, ja värre ändå — en
idiot! Men skulle jag försöka slippa undan straffet,
då skulle de bevars bli utom sig af ädel harm. Å
hvad jag hatar dem allesammans!»

Och detta är endast några ögonblick innan han kysser
den smutsiga marken, samma dag, nästan samma
timme som han anförtror Dunja, att han ämnar »lämna
ut sig», fastän »han inte själf vet hvarf ön. Dunja
omfamnar och välsignar honom: »Utplånar du inte
hälften af ditt brott genom att frivilligt taga på dig
lidandet?»

»— Mitt brott? Hvilket brott? utbrast han i
plötsligt raseri. — Att jag slog ihjäl ett vämjeligt
skadedjur, en procentarkäring, som ingen människa
saknar, som sög ut de fattige, är det ett brott? En
förtjänstfull handling är det... Det är inte på
’brottet’ jag tänker, inte på att försona det. Hvad är det
de tuta mig i öronen från alla håll: ’brott, brott’!
Först nu inser jag klart hela ömkligheten i mitt
klenmod, nu då jag redan beslutit att utsätta mig för den
där onödiga skammen. Det är helt enkelt af låghet,
af brist på krafter och förmåga, som jag kommit till
det beslutet — ja kanske också af bekvämlighetshänsyn,
som den där Porfiri föreslog.

— Bror, bror, hvad är det du säger! Men du
har ju utgjutit blod! utropade Dunja förtviflad.

— Alla utgjuta blod, högg Raskolnikov in
som från sina sinnen, — i alla tider har det flödat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:19:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dsmdosto/2/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free