Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
som en fors på jorden, folk låter det strömma som
champagne, och för det bli de krönta på Kapitolium
och kallas mänsklighetens välgörare. Se dig bara
omkring! ... Men jag, jag stod inte ens ut med första
steget, därför att jag är en ynkrygg. Det är hela saken!
Och ändå kommer jag aldrig att se med edra ögon.
Ifall jag hade lyckats, skulle jag ha lagerkransats . .
nu bums i finkan! Aldrig, aldrig har jag insett det
klarare än nu, och mindre än någonsin kan jag medge,
att jag är en förbrytare. Aldrig, aldrig har jag känt
mig starkare och mer"fast i min öfvertygelse än nu!»
Förblindad af lidelse eller af ödet kunde konung
Oidipus undgå att se eller endast önska att icke se sitt
brott — fadermord/ blodskam; men så snart han fick
ögonen öppna för det, betviflade han ej, att han var en
brottsling, betviflade ej rättfärdigheten af icke blott den
yttre, sociala utan också den inre, sedliga lagen — och
utan knot underkastade han sig straffet i hela dess
stränghet. Likaså kunde Macbeth förblindad af
maktlystnad låta bli att tänka på Macduffs oskyldiga blod;
men så snart besinningen kom, kunde det inte heller
för honom finnas tvifvel om att han förspillt sin själs
salighet. Här som öfverallt i de gamla, eviga — månne
eviga? — lagbrottstragedierna, de rena
samvetstragedi-erna följer ånger på erkännandet af skulden lika
ögonblickligt och omedelbart som den kroppsliga smärtan
följer på slaget eller hugget.
Något helt annat, icke jämförbart med något i
den gamla tragedien, försiggår inom Raskolnikov: han
tviflar icke på sitt brott utan på brottet i allmänhet,
tviflar med det djupaste af alla tvifvel på själfva
tillvaron af någon som helst sedlig skiljemur mellan
brottslig och oskyldig. »Det gick då upp för mig en tanke,
som ingen före mig har tänkt». Man måste söka
klargöra för sig, hur verkligt ny denna tanke var. Alla
föregående brott hade utförts, sak samma om af
beräkning eller af lidelse, men i något visst syfte. Ifall
förbrytaren afstått från målet, frigjort sig från lidelsen, så
skulle han kunnat låta bli att göra hvad han gjorde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
