- Project Runeberg -  Tolstoj och Dostojevski / II. Tolstojs och Dostojevskis religion /
108

[MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

108

och småle åt bödeln, bara de ha lyckats finna en tro
eller en Gud. Nå försök att finna en, så får ni lefva.
Bli en sol, så att alla se er. Jag är till och med viss
om att ni ämnar ’taga lidandet uppå’. Ja lidandet,
Rodion Romanovitsch, är ett stort ting, i lidandet ligger
en idé...» Och strax förut säger han: »Besinna er,
be till Gud! Och sannerligen, det är fördelaktigare
också, mycket fördelaktigare!»

Alltså, å ena sidan är lidandet en idé, å den andra
— en fördel. Heligt och fördelaktigt på en gång.
Guds outrannsakliga rådslut och den för socialisten
Raskolnikov välbekanta nyttighetsaritmetiken. Du får
ditt och jag mitt, Kristus och Mammon i ljuflig
endräkt — den moraliska stora landsväg, som alla gå
och som ensam leder till »det allmänna bästa». År
det inte ett afsiktligt gyckel af den sluge Porfiri, som
mindre i egenskap af kristlig lärare än polisspion
försöker reta Raskolnikov för att få honom att förråda
sig? Denne håller också inte ut.

»Raskolnikov skälfde till.

— Hvad är ni för en? skrek han, — hvad är ni
för profet? Från hvad för sorts olympisk höjd talar ni de
där visa siarorden till mig?»

Och under deras första samtal, då Porfiri
»plötsligt blinkande med vänstra ögat och med ett ljudlöst
skratt» frågar honom: »Skulle ni själf kunna besluta er
att stiga öfver ett hinder... till exempel mörda eller
råna?« — svarar honom Raskolnikov med utmanande
stolt förakt: »Ifall jag gjorde det, skulle jag
naturligtvis inte tala om det för er.»

— Hvad är ni för en? — skulle Porfiri i sin tur
kunna fråga Raskolnikov. — Från hvad för sorts
olympisk höjd är det ni, förbiytaren, ser ned på mig,
väktaren af inte bara den sociala utan också den sedliga
ordningen, som ändå är hvad som håller ihop världen?

Men nej, Porfiri aktar sig att fråga något sådant.
Han är för klok, känner för väl, att Raskolnikov från
sin synpunkt kanske verkligen har rätt att förakta honom.

»— Hvem jag är?» besvarar rannsakningsdo-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:19:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dsmdosto/2/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free