Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
delade den i viss mån, fastän i omvändt förhållande:
Napoleon är svagare som tänkare, ideolog som han själf
säger, än som handlingsmänniska. Det gafs områden
af religiöst tänkande, där han, såsom vi sett, från
härskare förvandlas till skälfvande kryp: »Alla
torgma-damer skulle skratta ut mig, om jag hittade på att
förklara mig för Guds son». Från det sublima till det
löjliga är endast ett steg — den majestätiska
svanens, som, då den kommer upp på land, med ens blir
löjlig.
Redan denna motsägelse är i och för sig djup
och fruktansvärd. Men den yttersta grunden till hvad
Raskolnikov kallar sin ömklighet och uselhet, till hvad
som förefaller oss vara endast »mänsklig, alltför
mänsklig» svaghet — den yttersta grunden till hans fasa för
den nya friheten ligger i en än djupare och
fruktansvärdare motsägelse, som han inte själf märker men som
Dostojevski tycks märka — ja Dostojevski förefaller att
vara den första människa, som så klart har skönjt
den.
»— Han är tungsint, högmodig och stolt,
stor-sinnad och god, ibland kall och känslolös till
omänsklighet — ja sannerligen, det är som om två motsatta
karaktärer turade om inom honom», så karaktäriserar
Rasumichin Raskolnikov.
Den ena af dessa alternerande karaktärer ha vi
redan lärt känna. Här är den andra.
Under rannsakningen hade Rasumichin »skaffat sig
reda på och framlagt bevis för, att förbrytaren
Raskolnikov under sin vistelse vid universitetet med sina sista
medel hade hjälpt en fattig lungsiktig universitetskamrat
och under ett halfårs tid så godt som helt och hållet
underhållit honom. Vid kamratens död hade han tagit
sig an dennes gamle sjuklige far, (som sonen från sitt
trettonde år hade försörjt genom sitt arbete,) hade
skaffat honom plats på ett sjukhus och slutligen också
ombesörjt hans begrafning. — Hans för detta värdinna,
mor till Raskolnikovs aflidna fästmö, änkan Sarnitsina,
intygade också, att medan de ännu bott i ett annat hus,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
