Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
skärskåda henne närmare; men hon sänkte hufvudet än
djupare. Då hukade han sig ända ner till golfvet och
blickade henne nedifrån i ansiktet. Han blef likblek:
gumman satt och skakade af ett tyst, ljudlöst skratt men
försökte tydligen af alla krafter lägga band på sig, så
att han inte skulle höra det. Plötsligt tyckte han, att
dörren till sängkammaren öppnades på glänt och att han
också därifrån hörde skratt och hviskningar. Han greps
af raseri. Med all sin kraft började han slå gumman
i hufvudet, men för hvart yxhugg blef skrattet och
tisslet i sängkammaren allt högljuddare, och gumman
skrattade, så att hon hoppade. Han ville rusa sin väg,
men hela tamburen var full af folk, tamburdörren stod
vidöppen och i ytterförstun, i hela trappan — öfverallt
folk, hufvud vid hufvud, och alla stirrade på honom i
stum väntan...»
Detta är Raskolnikovs sanna Nemesis: icke den
hotfulla tragiska jungfrun, som förbannar och straffar,
utan en liten skrattande gumma, ödmjuk och stillsam, lika
stillsam som Sonja och den blåögda Lisaveta, hvilka inte
gråta, inte klaga utan tigande offra allt. Detta är den
nya, inte längre sedliga utan religiösa Nemesis, och hon
leder honom från det första till det andra brottet, det
af omvändt slag, från mordet till själfmordet, från
be-fläckelsen med blod till befläckelsen med smuts.
»Han föll på knä midt på torget, lutade sig ned
och kysste den smutsiga marken med hänryckning, med
en känsla af lycksalighet. Han reste sig upp och
knäföll för andra gången.
— Titta han är full! anmärkte en pojke, som
stod i närheten.
De kringstående skrattade.
— Han ämnar sig till Jerusalem, begriper ni, och
tar adjö af barn och hemland, betygar all världen sin
kärlek och kysser hufvudstaden Sankt Petersburg och dess
mark, tillfogade en något beskänkt småborgare.
— Han är ju bara pojken, inföll en tredje.
— Det är en bättre person, anmärkte någon i
säker ton.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
