Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
Dostojevski själf var tydligen öfvertygad om att
denna religiösa tveklyfning är en sjukdom, som i
Ryssland hemsöker uteslutande de öfre lagren, påverkade af
västerlandets ande, »stridsanden», och att inom själfva
folket den religiösa enheten alltjämt är bevarad
oför-kränkt i skyddet af österns ande, »fromhetsanden».
Dostojevskis förnämsta stödjepunkt midt i hans egna
religiösa tvifvel och vacklanden var just denna enhet,
som han ansåg återspeglad hos det ryska «gudsfolket».
»Det ryska folket», säger han, »är ett med ortodoxien
— något mera har det inte och behöfver det inte ha,
ty ortodoxien är allt.» Men var verkligen Dostojevski
så fast öfvertygad härom, som det i första ögonblicket
kan tyckas och som han själf ville, att det skulle tyckas?
Vi ha redan sett, att han anade sambandet mellan
sina petersburgska, peterska hjältar, den ytterligaste
individualismens hjältar, och sådana äfven enligt hans
uppfattning äktryska människor som Peter och
Puschkin. Det är sant, att denna aning baserade sig endast
på teorier. Men äfven vid sina iakttagelser och studier
af det lefvande lifvet stötte han på företeelser, som
borde ha kunnat rubba honom i hans öfvertygelse om
den ryska nationalandens religiösa enhet. Se här till
exempel hvad han i »Anteckningar från döda huset»
berättar om en af sina medfångar, banditen Orlov:
»Jag hade redan länge liört otroliga ting berättas
om honom. En bof som få hade han kallblodigt
mördat åldringar och barn. Han besatt en otrolig viljekraft
och ett stolt medvetande om sin styrka. — Här
förelåg uppenbarligen en fullständig seger öfver köttet,
(månne inte samma seger som den klarseende och
ståndaktige asketens i Dolgorukis »idé», som Stavrogins
och Sosimas?) — Det var tydligt, att denne man ägde
en obegränsad makt öfver sig själf, föraktade alla straff
och marter och inte fruktade någonting i världen. Hvad
som främst utmärkte honom var omätlig energi och
begär att uppnå det föresatta målet. Bland annat
frapperades jag af hans oerhörda högdragenhet. Det var
rent otroligt, hur han såg ned på allt, men inte till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
