Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
133
västeuropeiskt inflytande öfverhufvud; men denne
barbariske, för kulturen förlorade ryss förebådar han inte
»^//viljans» kulturella hjältar, från Petschorin till Ivan
Karamasov, hvilka förefalla oryska, byronistiska,
napoleonska men i själfva verket äro äktryska? Är det inte
af samma urstoff, »vilja till makt och ensamhet», som
naturen bildar såväl Orlov som de verkliga härskarna —
sådana världshistoriska banditer som Napoleon, sådana
bronsmänniskor som Peter, den historiske Peter, och
Puschkins Bronsryttare?
Om Platon Karatajev är »personifikationen af allt
ryskt, godt och rundt» — n. b. inte af allt utan
endast något verkligt ryskt — skulle då inte mördaren
Orlov, om blott hans gestalt utformades, bli
personifikationen af något lika ryskt, fastän naturligtvis icke
ka-ratajevskt, icke »godt och rundt»?
Ja båda äro representanter för två stora
strömningar, som kämpa mot hvarandra icke endast i de
öfre kultiverade lagren utan också i den ryska
nationens djup. Det är ju icke genom kvaliteten utan
genom kvantiteten af sin andliga kraft, som Orlov skiljer
sig från sina medfångar, äktryska människor liksom han.
Och se här hur högt Dostojevski själf skattar denna
kraft: »Hur mycken ungdom som förspillts inom dessa
murar», slutar han sina »Anteckningar från Döda huset»,
»hvilka stora krafter som här gagnlöst förmultnat. Ty
sanningen måste sägas: dessa människor äro ovanliga
människor. De äro måhända de mest begåfvade, de
starkaste af hela vårt folk. Men mäktiga krafter ha gått
till spillo. Och hvem bär skulden? Hvem?»
Är det icke dessa Dostojevskis ord Nietzsche
erinrar sig, då han på tal om Napoleon säger
(Götzen-Dämmerung 1899, sid. 158): »En mycket stor
betydelse för det spörsmål vi förelagt oss (Napoleon som
»förbrytare») har det vittnesbörd, som aflagts af
Dostojevski, inom parentes sagdt den ende psykolog, af
hvilken jag haft något att lära. Han hör till de bästa
lyckofynden i mitt lif. (Er gehört za den schönsten
Olilcksfällen meines Lebens)... De sibiriska straffångar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
