Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
na, bland hvilka han länge lefde, allesammans grofva
förbrytare, som inte längre hade någon möjlighet att
återgå till samhället, gjorde ett helt annat intryck på
denna djupa människa (tiefer Mensch) än han själf
hade väntat — ungefär som om de varit gjorda af det
bästa, fastaste och värdefullaste virke, som öfverhufvud
växer på rysk mark. — Ungefälir als aus dem besten,
hårtesten und wertvollsten Holze geschnitzt, das auf
russischer Erde iiberhau.pt wächst.»
»Mäktiga krafter ha gått till spillo» slutar
Dostojevski. »Och hvem bär skulden? Hvem?»
Ligger inte skulden hos Porfiri bland andra,
spindeln, som blifvit stinn på att predika den »kristna
lidandesidén?» Ligger inte skulden också hos spindelns
offer, den milda Sonja, som »offrar allt» utan klagan
och i sitt förverkligande af denna idé går ända till
brottsligt martyrskap?
I hvarje fall, om Dostojevski verkligen varit så
fast öfvertygad om att det kristliga lidandets,
ödmjukhetens och undergifvenhetens idé är den enda, som
existerar för ryska folket, och att det ingenting mer
behöfver, emedan denna idé är allt — då skulle han
näppeligen så ångestfullt ha frågat: Hvem bär skulden?
med anledning af de bästas, »de starkastes» undergång
inom Döda husets murar. .1
Nej den religiösa tveklyfningens stora tragedi
försiggår icke blott i nationens öfre lager, i dess förnuft
utan också i dess hjärta. Den ryska nationen är
kanske utprägladt universell just därför, att den
genom-lefver denna tragedi med en intensitet som hittills intet
af de europeiska folken.
»Jag är förvisso nationell», säger Dostojevski om
sig själf i sina sista anteckningar, »ty min riktning har
sin rot i det kristligt nationellas djup»... Detta är sant,
endast ifall man förstår ordet kristendom icke i
betydelsen af en redan uppnådd, redan fullkomlig enhet utan i
betydelse af den utlofvade förening, som genom
sanningens ande i evighet skall fullbordas. Icke heller hos
Dostojevski själf fanns, såsom vi sedermera än tydligare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
