Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
139
»allt är mig lofligt», svarar aposteln Paulus (1 Kor.
6. 12), »men jag skall icke låte mig behärskas af
något». För trälar är icke allt tillåtet; men »I hafven
icke fått träldomens ande åter till räddhåga, utan 1
hafven fått bamaskapets Ande, i hvilken vi ropa: Abba,
Fader. Anden själf vittnar med vår ande, att vi äro
Guds barn». Och om vi äro barn, äro vi icke trälar.
»Man måste taga på sig lidandet och rentvå sig genom
det» — detta är lagens trälord. Ifall lidande finns,
finns också fruktan, och finns fruktan, så råder ännu
icke barnaskap, fullkomlig kärlek: »den fullkomliga
kärleken utdrifver räddhågan, ty räddhågan medför pina,
och den som rädes är icke fullkomnad i kärleken».
(1 Joh. 4. 18). Man måste välja icke lidande och
fruktan utan salighet och frihet, och det senare är icke
lättare utan svårare, ansvarsfullare, ja kanske mer
fruktansvärdt än det förra. »Våren fullkomlige såsom eder
himmelske fader är fullkomlig — ty han låter solen
uppgå öfver onda och goda och låter det regna öfver
rättfärdiga och orättfärdiga». Betyder inte detta: liksom
eder himmelske fader ej gör skillnad mellan onda och
goda, så gören det heller icke I; besegren ondt och
godt, besegren alla skuggor och allt ljus med er sol,
er högsta frihet!
Ja Kristus är icke en moralisk utan en religiös,
öfvermoralisk företeelse, som lämnat sedelagens alla
skrankor och gränser bakom sig, en representant för den
högsta friheten »på andra sidan godt och ondt». Och
om den europeiska kulturen hittills icke antagit Kristi
lära utan i sedligt afseende fasthållit vid den gamla judiska
lagen (mått för mått, blod för blod — det kategoriska
imperativet) — i samhälleligt afseende vid den gamla
romerska rätten (brott och straff), så är detta icke
emedan människorna ej förstått, ej velat veta af Kristi
kärleksbud utan just emedan de icke förmått bära
friheten i Kristus, känt större skräck för friheten än för
all träldom, all död.
Det är nästan otroligt, upprepar jag, att
Dostojev-ski icke skulle ha sett detta. Han har endast velat icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
