Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
människorna. Hans blick blir allt kallare, allt fientligare,
allt mer föraktfull. Och denna den dödes ohyggliga
hånleende öfver de lefvande, detta omätliga förakt för
allt lefvande, det är enligt furst Andrejs, enligt Tolstojs
mening just »den kärlek, som Gud har predikat på
jorden».
Då furstinnan Maria för hans son, Nikoluschka,
till den döende, gör furst Andrej ett försök att
återvända till de lefvande, att säga dem något om den
nya kärlek, det »förmer» än hela jordelifvet, som han
själf lärt känna. »— Ja det gläder mig mycket att se
Nikoluschka. Är han frisk?» säger han med ett
småleende, såsom furstinnan Maria till sin fasa förstod,
»icke af glädje, icke af ömhet för sonen utan af stilla,
mildt gäckeri öfver att furstinnan Maria försökte ett
sista medel att väcka hans känslor till lif.» Furst
Andrej kysste sonen och »visste tydligen icke hvad han
skulle säga honom. Då Nikoluschka ledts ut, gick
furstinnan Maria än en gång in till brodern, kysste
honom och brast i gråt, ur stånd att behärska sig
längre. Han såg stadigt på henne. — Är det för
Nikoluschka? frågade han. Furstinnan Maria nickade
snyftande.
— Marie, du känner väl evan... han tystnade
tvärt.
— Hvad säger du?
— Ingenting. Du skall inte gråta här, sade han
och såg på henne med samma kalla blick.
Då furstinnan Maria börjat gråta, hade han
förstått, att det var öfver att Nikoluschka skulle bli
faderlös. Med en våldsam själföfvervinnelse försökte han
återvända till lifvet och se med deras ögon. — Ja dem
måste detta förefalla sorgligt, tänkte han. — Men så
enkelt det är! — Fåglarna under himlen så icke och
skörda icke, men deras himmelske fader föder dem,
sade han till sig själf och ville säga furstinnan
detsamma; — men nej, tänkte han, de förstå detta på sitt sätt,
de förstå det inte. De förstå inte, att alla dessa
känslor, som de skatta så högt, alla dessa tankar, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
