Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155
nirvanas religion, läran om en Gud som icke finns, det
gudomliggjorda intets religion.
Vi ha redan i det föregående gjort oss reda för
den djupaste motsägelsen i Tolstojs väsen —
motsägelsen mellan den resonerande kristne, munken Akim,
och den icke tänkande, icke talande men handlande
hedningen, fader Jeroschka, mellan den ursprungliga,
blinda kärleken till sig själf, som i sig bär fröet till
helighet men icke medvetet erkänner sig som helig, och
den fullt medvetna men också fullkomligt abstrakta
kärleken till andra, som i grunden alls icke är en lefvande
kärlek till andra utan endast ett försök att utrota den
outrotliga kärleken till sig själf, är en åtrådd men icke
uppnådd okärlek till sig själf. »Älska alla betyder att
inte älska någon», d. v. s. betyder inte att älska nästan
som sig själf utan endast att inte älska någon, inte
älska sig själf liksom man inte älskar nästan.
Denna motsägelse leder Tolstoj till tragiska
konflikter endast i hans privatlif och i hans författarskap,
där den blinde och starke fader Jeroschka tager
herraväldet öfver den svage och seende munken Akim
(seende, ty han är dock medvetandet.) Men i Tolstojs
religiösa och filosofiska tankekonstruktioner, som äro
långt svagare och bräckligare än det elementära i hans
väsen och hans konstnärliga alstring, försvagas också
själfva denna motsägelse, nedsjunker från tragisk till
logisk. Det är som om fader Jeroschka vore så skrämd
af dödens och lidandets skräckgestalter, att han från att
vara den store jägaren inför Herren själf blir ett
skälfvande kryp, en jagad hare och motståndslöst
underkastar sig munken Akim. Och den lille bräcklige men
flinke och talföre munken Akim leder eller snarare
släpar med sig sin tvillingbroder. Men som det är fråga
om gebit, där fader Jeroschka trots sin blindhet stundom
kan vara klarsynt och munken Akim trots sin skarpa
syn alldeles förblindad, så går det än sämre än när en
blind leder en blind. Här leder en blind en seende,
en orkeslös den starke, och naturligtvis ramla båda i
gropen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
