- Project Runeberg -  Tolstoj och Dostojevski / II. Tolstojs och Dostojevskis religion /
159

[MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

159

de halfdöda, som framsläpa sin existens sà godt det
går, de nutida rationalistiska själfstymparna, som hvarken
ha tro eller otro utan endast en nedlåtande likgiltighet
för tro och otro, för hvilka Gud är en gammal
ut-lefvad pauvre honteux, som hör hvarken kyrka eller
vetenskap till. Å ena sidan kan det sägas, att han
existerar, å andra sidan kan det sägas, att han inte
existerar; i grunden är det rätt likgiltigt, om han
existerar eller inte. »Ifall jag än insåg, att allt hvad
teologien säger mig är förnuftigt, klart och bevisligt,
skulle jag ändå inte intressera mig för det», bekänner
Tolstoj ändtligen fullt ärligt. (Kritik af den dogmatiska
teologien. Génève 1896.) Inte den ena eller andra
teologien utan »all lära om gudomligheter», all
spekulation öfver »världens första upphof», hur djupsinnig
och förnuftig den än må vara, är för Tolstoj
«ointressant». Han känner, att han i sin kristendom kan
undvara både en Gud i allmänhet och till och med sin
egen Gud — och han är honom verkligen också
förutan. »Ordet ’Gud’ vet jag mig sällan använda enbart.
Det förekommer hos mig mest i uttrycket ’lefva
gudaktigt’. Härmed menar jag: lefva i sanning, i kärlek,
enligt förnuftet eller förnuftigt.» Således förekommer
begreppet Gud icke ens substantiviskt utan endast
adverbiellt. För en sådan »adverbiell» Gud behöfver
man sannerligen inte genera sig. Då Tolstoj kommer
med sina rent barnsliga bevis mot den djupsinniga
kristna läran om treenigheten (en lära, som man kan
spåra äfven i andra religioner, t. ex. den gamla
braman-ismen, och i hela den europeiska filosofien från Plotinos
till Hegel), anmärker han till sist, hädiskt kallande denna
lära hädisk: »Denna ohyggliga, hädiska dogm kan
icke gagna någon eller något — man kan icke
deducera någon moralisk princip ur den.» Detta är den
verkliga ehuru dolda tankegången i Tolstojs hela kritik
af teologien: icke därför att den eller den dogmen är
falsk kan man ej deducera någon moralisk princip ur
den, utan tvärtom den är falsk, därför att man ej kan
deducera någon moralisk princip ur den.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:19:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dsmdosto/2/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free