Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i bl
ljudov och den framtida barin handelsman Brechunov
med sina »roffågelsögon». Hvad är en dräng? En
f. d. träl, en f. d. lifegen och en framtida proletär —
exempelvis forna tiders Lavruschka och kommande
tiders Smerdjakov. »Du är vår fader, och vi äro dina
barn». Nej så var det förr, nu är det annorlunda:
— »du är vår husbonde och vi äro dina drängar, dina
legohjon; frihet ha vi fått, men vi ha ändå ingenting
att äta, och därför arbeta vi åt dig — tillsvidare: i dag
åt dig, i morgon åt en annan.» Här är det inte längre
»Fader vår, som är i himlen» utan ett symboliskt
samtal mellan en af Jasnaja Poljanas musjiker och barin
Ljov Nikolajevitsch: »Barin, ge mig en fölunge. — Jag
har ingen fölunge. — Jo då. — Det vet jag ingenting
om. Adjö med er.»
Så är det. Jag förvränger inte, jag endast påvisar
hvad Tolstoj har gjort. Och det är icke förgäfves han
utbytt de djupa, religiöst besjälade och med vårt väsen
så införlifvade evangeliska symbolerna om faderskärleken,
den sonliga friheten, mot sina egna symboler om ett
jämförelsevis så kyligt och tarfligt förhållande som det
mellan husbonde och tjänare: vid detta låt vara kanske
oafsiktliga utbyte har det heliga lidit ett åtminstone
skenbart förfång, som kommer nihilisten Tolstoj väl
till pass.
Sonen känner fadern; trälen känner icke sin herre;
tjänaren känner husbonden till någon del, men mest
skryter han med att känna honom: »Jag vet att du är
en hård människa, du skördar där du inte sått,
uppsamlar där du inte planterat — däri ligger din talang».
Det är tjänarens tal om husbonden. Tjänaren kan icke
»ingå i sin herres glädje», han kan på sin höjd
ingå i hans vinst. »Musjikerna skall man hålla så
här», sade Nikolaj Rostov, också husbonde, och visade
sin knutna näfve. Och den himmelske husbonden hos
Tolstoj håller sina tjänare »så där»: han jagar dem
likt harar med dödens och lidandets skräckbilder in på
»kärlekens väg». Men kan man kalla detta kärlek och
frihet? — »Jag tänkte med sorg på människornas ogud-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
