Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163
aktiga lif», bekänner Tolstoj, »men plötsligt stod det
klart för tnig, att lagen skall bestå och att förlusten
stannar på människans sida. Hon har inte uppfyllt
den som människa — hon skall uppfylla den som
djur eller, än lägre, som ett stycke förmultnande kött.
Detta stod klart och trösterikt för mig.»
En fasansfull klarhet, en otrolig förmåga att låta
sig tröstas! Tolstoj måste vara medveten om att från
världens skapelse till uppkomsten af den tolstojska
religionen har ingen eller nästan ingen, inte ens han
själf, medvetet uppfyllt kärlekslagens bud, såsom han
fattar den. Följaktligen är hela mänskligheten, möjligen
med undantag af sju rättfärdiga, ingenting annat än
»förmultnande kött», stinkande as. Och från den
gudomliga kärlekens synpunkt finner han detta icke endast
klart, förnuftigt och rättvist utan också »trösterikt». —
»Herren vill icke syndarnas fördärf utan vill, att alla
skola frälsas». »Jag säger eder, att sammalunda varder
glädje i himmeln öfver en syndare, som bättrar sig,
mer än öfver nio och nittio rättfärdiga, som ingen
bättring behöfva.» Detta är Guds och Guds sons
synpunkt. Men sådan är icke den tolstojska
husbondesynpunkten. »Man måste hålla dem så här». Nästan
allt lefvande skall förgås — det är dess lott. Arbetaren
tillskyndar husbonden vinst — alltså stannar »förlusten»
ändå på människans sida, husbondens kalkyler rubbas
ju inte, och om resten bekymrar han sig föga. Har
någonsin ett hårdare, brutalare, kallare, mer okristligt
ord uttalats om den kristliga kärleken? Man erinrar
sig Turgenjevs yttrande: »Den mannen har aldrig älskat
någon» och furst Andrejs: »Älska alla betyder att inte
älska någon». Så beskaffad är denna kärlek — en fri
kärlek under piskan, en fri kärlek, som skrämmes fram.
»Mitt barn, gif mig ditt hjärta» — men sak samma
om du inte gör det, förlusten stannar på din sida, du
blir ett stycke förmultnande kött. Det är förklarligt,
att den döende Amiel darrar som en hare, då han hör
en sådan kallelse från fadern; det är förklarligt, att Ivan
Iljitsch, då han kryper ner i den trånga, svarta säcken,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
