Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
165
förklarade sig icke vara Gud.» Från den filosofiska
rationalismens ståndpunkt kan man förkasta det mystiska
i evangelium — begreppet om den enfödde sonen,
såsom också Strauss och Renan gjort. Men hvarken
Strauss eller Renan dristade påstå, att människan Jesus,
som lefde under Pontius Pilatus, sådan han framställes
i evangelietexterna — och andra framställningar, andra
dokument äga vi icke — inte ansåg sig för Guds
enfödde son, ty ett sådant påstående skulle vara en skriande
historisk orimlighet. »Hur lätt skulle det icke ha varit
för- honom att säga: Jag är Gud!» utropar Tolstoj.
Men hvad betyda då dessa evangeliums ord: »Mig är
gifven all makt i himmelen och på jorden. — Jag och
Fadern äro ett»? Är detta inte nog »rent ut», nog
tydligt? En matematisk formel kan inte vara klarare.
Och hvarför, slutligen, korsfästes Jesus? »Och
öfverste-prästen stod upp och sade till honom: Svarar du intet
till det, som dessa vittna emot dig? Men Jesus teg.
Och öfversteprästen svarade och sade till honom: Jag
besvär dig vid den lefvande Guden, att du säger oss,
om du är Kristus, Guds Son. Jesus sade till honom:
Du sade det. Dock säger jag eder: Härefter skolen I
få se Människosonen sitta på kraftens högra sida och
komma på himmelns skyar. Då ref öfversteprästen
sönder sina kläder och sade: Han har hädat. Hvad
behöfva vi mera några vittnen? Se, I hafven nu hört
hans hädelse. Hvad synes eder? Men de svarade och
sade: Han är skyldig till döden.» (Matteus XXVI,
62—66). Om man trots sådana vittnesbörd vidhåller,
att det i hela evangelium inte finns ett ställe, hvaraf
framgår, att Kristus anser sig icke för »en människa
som andra» utan för Guds son, då måste det ligga
hvad Tolstoj kallar en ond biafsikt bakom. För att
inte höra dessa vittnesbörd måste man stoppa för öronen.
Någonting oförklarligt tyckes här äga rum med honom,
man drifs att tänka på en öfvergående omtöckning af
förståndet. Men för resten — är det så oförklarligt?
Återstod honom icke ettdera af de tu: endera helt
förkasta evangeliums religiösa kärnpunkt — läran om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
