Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
177
nomgående draget i Nechljudovs historia, är hans a och
o. — »jag vill lefva, jag vill ha familj, barn, vill
lefva människolif», dyker det upp inom honom vid
sista mötet med Maslova. »Och ni behöfver få lefva*,
utsäger hon högt hans innersta, skamsna tanke.
— Är verkligen allt slut oss emellan?
— Ja det ser så ut, svarade hon och log
underligt.
— Men jag skulle ändå vilja vara er till någon
hjälp.
— Vi, hon sade »vi» och såg på Nechljudov,
— behöfver ingenting.
Nechljudov förstod, att hon älskade honom och
trodde, att hon skulle ha fördärfvat hans lif, om hon
bundit honom vid sig. Nu befriade hon honom
genom att gifta sig med Simonson.
Hon tryckte hans hand, vände sig hastigt om och
gick ut».
»Förbindelsen med Katjuscha var slut», bekräftar
Tolstoj, »och det var ingalunda ett godt slut den fått.
Något skamligt häftade vid minnet». Men
förbindelsen med Katjuscha är ju den viktigaste, allt afgörande
händelsen i hans lif, ja äfven själfva bokens
hufvud-handling, hvaraf hjältens öde beror — hans andliga
död eller hans uppståndelse. Detta är ju själfva
pröf-vostenen för äktheten och värdet i alla nechljudovska
och tolstojska kristliga känslor och tankar. Har icke
slutdomen öfver Nechljudov fällts af konstnären själf?
Nej, tröstar Tolstoj, »hans andra värf var icke blott
oaf-slutadt utan gjorde sig påmindt starkare än någonsin och
kräfde handling af honom». Detta värf består i att
aftvå sin skuld icke blott mot Maslova utan mot hela
mänskligheten, hjälpa alla sina medmänniskor. Men
förhåller det sig verkligen så? Är detta två olika
saker — inte en och densamma? Maslova står honom
närmast af alla i världen, enär hennes öde likt en
varningssignal väckte hans samvete. Ifall hans slutliga
känsla för henne är en »dof ovilja», är okristlig, hans
slutliga minne af henne skamfullt, ifall han icke ägde
Tolstoj och Dostojevski 11.
12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
