Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
183
bonden och drängarna, hvilken som vi sett låter sig
återföras till liknelsen om godsägaren på Jasnaja
Pol-jana och de f. d. lifegna musjikerna eller till och med
än brutalare, än mera cyniskt — om Gud-mekanikern
och människan-maskinen; han förstod, att om
människorna blott lefva efter denna lära, så upprättas
gudsriket på jorden, och människorna nå den högsta lycka,
som är tillgänglig för dem. Allt detta förstod han —
och »uppstod»!
Men hvad försiggick egentligen med Nechljudov?
Hvad var det han förstod, hvad var det han började
tro, som han inte förut förstått och trott? Hela tiden
har han endast abstrakt resonerat, och äfven nu
resonerar han. »Han fylldes af hänryckning», påstår
Tolstoj. Men hänryckning finns det minst af allt i dessa
idisslade resonemanger öfver liknelsen om
vingårdsarbetarna, om husbonde och drängar; det finns kanske
mycket sundt förnuft i dem, men af religiös hänförelse
inte en droppe, af lefvande eld inte en gnista. Det är
samma kyla, samma »dödens ande» i dessa
resonemang som i amerikanen Simonsons praktiska regler för
eldning »med minsta möjliga förlust af värmeenergi»
eller i engelsmannens missionerande bland de ryska
barbarerna. Hur, med hvad öfvervann Nechljudov sina
samvetskval och sin blygsel öfver förhållandet med
Maslova? Med hvad öfverröstade han straffångarnas
hånskratt åt evangelium? Medan fader Jeroschkas
visserligen af Akims motstånd försvagade men ännu väldiga
skaparkraft, medan tragediens hela inre riktning pekar
hän på att Nechljudov småningom och oundvikligt dör,
»somnar in» — så fordras det, att vi på grund af de
sista sjuttio raderna, de svagaste och obetydligaste i
hela boken, skola tro, att han ändå uppstod. Eller var
det ett under, som här skedde? Skedde »Guds nåd»
med Nechljudov, som de troende skulle säga?
»Jesus gick till grafven. Och det var en grotta,
och en sten låg framför henne. Jesus sade: Tagen bort
stenen. Den dödes syster, Marta, sade till honom:
Herre, han luktar redan, ty han har varit död i fyra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
