- Project Runeberg -  Tolstoj och Dostojevski / II. Tolstojs och Dostojevskis religion /
184

[MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

184

dygn. Jesus sade till henne: Sade jag dig icke, att om
du trodde, skulle du få se Guds härlighet? — Och
då han sagt detta, ropade han med hög röst: Lasarus
kom ut! Och den döde kom ut, lindad om händer
och fötter med bindlar.»

Ett sådant under kunde förvisso inte ske med
Nechljudov. För resten, Tolstoj själf tror inte på
sådana under. Hur han än må försäkra oss, att »från
den natten började ett helt och hållet nytt lif för
Nechljudov» och att »allt som hände honom fick en alldeles
annan betydelse för honom än förr* — så känna vi
ändå, att »han redan luktar» och att han aldrig
kommer att stiga upp ur grafven.

Det betyder för öfrigt mindre, hur det går med
Nechljudov, om han uppstår eller inte, förvandlas till
en guttaperkadocka i stil med Simonson eller till »ett
stycke förmultnande kött». Det för oss viktiga är, att
enligt Tolstojs vittnesbörd »den mest begåfvade, den
kraftigaste delen af ryska folket» för Kristus endast har
ett rått hånskratt. Men om detta icke är förtal, då är
också hela ryska folket förloradt, har dött den andra
döden, då är också det liksom Nechljudov en
Lasarus som inte uppstår. Ja och månne ensamt ryska
folket? Ljuder inte samma hånlöje genom hela det
nutida Europa — från de Kruppska verken till
nietzsche-anismen, nämligen i den råa och otympliga tolkning
den nästan öfverallt får — detta samma: »Nå när en
får en smocka på den andra, hvilken skall en då vända
till? — Då blefve en allt grundligt uppsmord». Och
detta råa men lefvande, själsskakande hånskratt
öfver-röstas inte af det fonografiska pipet: — vänd andra
kinden till; denne döde uppväckes inte af liken
Nabatov och Simonson.

Alltså har furst Andrej rätt: lifvet är döden, och
Kristi glada budskap, uppståndelsen, är förnekelse,
förbannelse af lifvet, det buddistiska nirvana, förintelse.
Å ena sidan lefvande, som slåss och beständigt skola
slåss om »fottrasor», så att »blod, nässlem och spott
rinner», som hånskratta och evigt skola hånskratta åt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:19:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dsmdosto/2/0210.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free