Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
185
evangelium; å andra sidan döda, som ensamma förmå
fatta hvad Kristus lärer. »Marie, du känner väl evan...
nej det är inte värdt att tala med dem om det, de förstå
ändå inte — vi kunna inte förstå hvarandra».
Man anar, med hvilken omätlig, fastän efter all
sannolikhet omedveten förtviflan Tolstoj skref
afslutningen på Uppståndelse. Ingen i samtiden, förutom
kanske Zarathustra-antikrists skapare, har väl känt en
sådan förtviflan. För Tolstoj funnos ju endast två utvägar,
båda lika fruktansvärda: endera afsluta hela tragedien
med en scen af så cynisk lifssanning, att ingenting i hela
hans alstring går upp mot den — straffångarnas
hånskratt åt evangelium; d. v. s. erkänna, att icke endast
Nechljudov utan äfven han själf, Tolstoj, icke funnit
något i sin själ, som ger honom rätt till opposition
mot detta hånskratt, samt följaktligen erkänna Nechljudovs
hela religiösa bana och i väsentlig mån äfven sin egen
som en villoväg; eller också — ljuga, ljuga som han
redan en gång förut gjort, då han påstod, att det i
evangelium ej finnes något vittnesbörd om Jesus såsom
Guds enfödde son — ljuga intill galenskap, intill
oförnuft — låta Nechljudov uppstå till hvad pris som
helst, om ock i strid mot all konstnärlig, moralisk och
religiös sannfärdighet. Detta gjorde han också.
Träffad af fader Jeroschkas dråpslag har fader Akim
tumlat till marken, men trots sin skröplighet vig och
behändig som en akrobat ruskar han på sig och låtsar
som om ingenting hade händt. Förhållandet till
Maslova slöt nesligt, förhållandet till nästan i allmänhet
slutar med en helig seger.
Men hur kunde Tolstoj tro, att han icke skulle
beskyllas för lögn? Räknade han på den allmänna
religiösa förflackningen och förråeisen, som kommer också
andra att ljuga på samma sätt, att taga döden för
uppståndelse, utan känsla för det hädiska i detta
bedrägeri, en hädelse, som är kanske än mera upprörande
än straffångarnas hånskratt? Det tycks, tyvärr, som om
uträkningen varit riktig — kanske emedan hvar och en
af oss är en Lasarus i grafven: vårt luktorgan har föri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
