Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
193
dera. Men då man afskär detta band mellan religiös
sanning och religiös sägen, så fast knutet vid nationens
hjärta, likt »bandet mellan kropp och själ», hur skall
man då kunna undvika att skada, såra, ja döda detta
hjärta? Hur skall man kunna undvika, att fader Vlas
förblöder, förvandlas till den blodlöse kristne munken
Akim, det lefvande liket, som vill men inte kan uppstå
och som redan förebådar den amerikanska maskinen
Simonson? Med andra ord: hvad skall man offra —
vår kultursanning för den nationella fromheten, såsom
slavofilerna gjorde eller ville göra; eller tvärtom den
nationella fromheten för vår kultursanning, i likhet med
våra västerlänningar? Hvad skola vi göra, vi olyckliga,
som äro hvarken västerlänningar eller slavofiler och hålla
det ena lika heligt som det andra? Inför detta
spörsmål stodo Tolstoj och Dostojevski; hvar och en löste
det på sitt sätt, och i de olika lösningarna framträder
den oändliga olikheten i deras religiositet.
» De där fräcka lymlarna förevitade mig en obildad och
bakåtsträfvande gudstro», skref Dostojevski i sitt
dagbokshäfte. »De åsnorna ha inte ens drömt om en
gudsförnekelse sådan som den inkvisitorn representerar.
Det är inte som en tok (fanatiker) jag tror på Gud.
Och de där ville undervisa mig och gjorde narr af
min outvecklade ståndpunkt! Deras enfald har inte
ens drömt sig sådana tvifvel, som dem jag gått
igenom. Och de skulle undervisa mig!» Längre fram
i samma häfte: 1 Vi äro alla nihilister. Inte ens i
Europa har ateismen någonsin uttrycks med sådan styrka.
Det är alltså inte som ett barn jag tror på Kristus och
bekänner honom; mitt hosianna har gått genom tviflets
smältugn, såsom jag låter djäfvulen säga».
Vi skola sedermera se, att det är så, att
Dostojevski här inte far med tomt tal. Han trodde verkligen
på Gud, inte som en fanatiker, inte som ett barn, inte
ens som Tolstoj. Den senare har naturligtvis brottats
med lika stora tvifvel som han; men en sådan tviflets
smältugn som Dostojevskis hosianna gått genom, en
sådan förnekelse har Tolstoj icke ens drömt om. I
Tolstoj och Dostojevski II.
13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
