Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
195
underligt rörande helt, fullt af äkta folklig känsla...
Jag minns t. ex. en lång berättelse — Maria
egyptiskans lefverne. Detta »lefverne», ja öfverhufvud allt i
den vägen hade jag till dess inte haft ett begrepp om.
Jag säger rent ut: det var nästan omöjligt att höra den
historien utan tårar — tårar inte af rörelse utan af
någon sorts sällsam hänryckning. Man fick en
förnimmelse af något underbart och brännande som den heta
sandöknen med lejon, där helgonet vandrade omkring.»
Här ha vi den förnämsta skillnaden mellan Tolstoj
och Dostojevski i deras förhållande till det folkligt
religiösa. Om Tolstoj hade hört Makar Ivanovitsch’
legender, skulle han endast ha lagt märke till
»tokerierna», »fördomarna», »förvanskningarna», »bristen på
bildning» — och full af harm skulle han ha vändt sig
ifrån munken med ett föraktfullt: jag kan inte
acceptera sanningen i en sådan form — nämligen i en sådan
folklig, »simpel» form. Dostojevski blir också upprörd
öfver en del fördomar, kan och vill inte acceptera den
»simpla» form, hvari sanningen uppenbaras honom;
Dostojevski vet mycket, som folket inte vet, och han
håller på sitt vetande. Men han inte blott vet — han
känner och älskar också folket. Tolstoj endast vet i
fråga om den folkliga religionen, han älskar icke. Men
vetande utan kärlek blir i religiösa frågor alltid något
dödt och dödande, leder till torrt och kyligt
resonerande, till det allt förflackande sunda förnuftet. Tolstoj
märker »tokerierna» i Makar Ivanovitsch’ eller fader
Vlas’ legender, men hvad som döljer sig bakom dessa
»tokerier», bakom folktrons rörande barnsligheter, detta
som man »omöjligt kan höra utan tårar», detta
»underbara och brännande som den heta sandöknen med
lejon» — det märker han inte. Men här finns ju just
den religiösa sanning han sökte. Hans förnuft
upptäcker lögnen i sanningen, legendens liflösa skal, men
den lefvande kärnan innanför skalet upptäcker han ej
— ty därtill hade kräfts en lefvande kärlek; han kastar
bort kärnan jämte skalet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
