Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
För honom ges det å ena sidan en absolut religiös
lögn, å den andra en absolut religiös sanning.
Dosto-jevski var den förste af alla, som förstod eller åtminstone
så starkt kände, att det i religionen, liksom för öfrigt
i allt mänskligt, ej finns vare sig absolut sanning eller
absolut lögn; det finns endast mer eller mindre
medvetet villkorliga och ju mer medvetna dess fullkomligare
tecken, symboler. Tolstojs religiösa medvetande
förkastar symbolen och uppfattar det religiösa såsom
något rent andligt, blodlöst och okroppsligt, som han vill
se befriadt från alla legender, kulthandlingar och
dogmer. Dostojevski åter är så som ingen före honom
genomträngd af medvetandet om det symboliska. »En
uttalad tanke är en lögn.» Så mycket mera lögn är
då hvarje människas tanke om Gud, hvarje mänsklig
sanning om Gud. Människan kan icke säga sanningen
om Gud, men hon kan heller icke underlåta att tala
om honom. Måste hon ljuga? Nej men tala ett
approximativt språk, som aldrig når sanningen men
beständigt närmar sig den, fullt medveten om det
villkorliga, det relativa men därför icke lögnaktiga i detta
språk. Förnuftet upptäcker relativiteten i hvarje religiös
sanning; kärleken upptäcker sanningen i hvarje religiös
symbol. Vi kunna icke känna Gud utan att älska
honom; vi kunna icke älska honom utan att känna honom:
vi kunna blott på en gång känna och älska honom.
Vi lära känna honom genom kärleken, vi lära att älska
honom genom kunskapen. Föreningen af kunskap och
kärlek är vår nya religion, Dostojevskis religion.
I en sådan religion kan det icke bli fråga om
graden af sanning eller lögn, trovärdighet eller
otillförlitlighet, om varats eller icke-varats realitet för det
pröfvande förnuftet; här kan och bör det endast vara
fråga om graden af inre renhet, af de religiösa
formernas, symbolernas andlighet, klarheten, genomskinligheten
af det kärl, hvari den dyrbara vätskan är innesluten.
Denna vätska är lifgifvande och lefvande; den icke
blott ger lif, den lefver också själf. Den är i beständig
jäsning; af det gamla vinet blir nytt, och för det nya
......................
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
