Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
197
behöfves ett nytt kärl. Naturligtvis måste man
sönderslå det gamla — annars skulle den jäsande vätskan själf
spränga det; men man får icke sönderslå det, förrän
det nya kärlet är färdigt, och man måste försiktigt hälla
vätskan ur det ena kärlet i det andra, så att icke en
droppe spills och förfares.
Detta nya kärl för ett nytt vin är redan färdigt;
det finns — kanske inte i Dostojevskis religiösa
medvetande men i hans religiösa visioner, i hans diktning;
denna mystiska omtappning har redan tagit sin början.
Munken Sosimas »Om helvetet och helvetets eld,
mystisk betraktelse: — Fäder och lärare, jag
tänker: hvad är helvetet? Detta, menar jag: lidandet öfver
att man icke mer kan älska. I det ändlösa varat, som
icke kan mätas med vare sig tid eller rymd, gafs det
en gång åt ett andligt väsen, genom dess tillblifvelse
på jorden, möjligheten att säga till sig själf: jag är och
jag älskar. En gång, blott en gång beskärdes ett
tillfälle till verksam, lefvande kärlek, och härför gafs
jorde-lifvet med tid och rum. Men se: denna benådade varelse
aktade icke den oskattbara gåfvan, han sköt den med
hån ifrån sig, fattade icke kärlek, förblef känslolös. Då
denna varelse lämnat jorden, ser han Abrahams sköte,
såsom det oss visadt är i liknelsen om den rike
mannen och Lasarus, och paradiset ser han, och han kan
uppstiga till Herren; men just detta vållar hans kval,
att han, som icke älskat, skall uppstiga till Herren, att
han, som försmått deras kärlek, skall träda i beröring
med dem som älskat. Ty nu ser han klart och säger
till sig själf: nu äger jag kunskap, och om jag än åtrår
att älska, blir min kärlek icke längre en bragd, ett
offer, ty jordelifvet är slut, och icke med en droppe af
lefvande vatten (också det förflutna, verksamma
jorde-lifvets gåfva) skall Abraham stilla den törst efter andlig
kärlek, som nu förtär mig. — De tala om helvetets eld,
den materiella; jag förmår icke genomskåda detta
mysterium och bäfvar för det, men jag tror, att funnes
det en materiell helveteseld, skulle dessa varelser fröjda
sig öfver den, ty, tänker jag, under de kroppsliga kva-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
