Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
203
tiska musjiker i Nabatovs stil, och de stå för öfrigt
närmare Arago än Kristus. Tolstojs kristendom har
inte vuxit upp på rysk eller västeuropeisk historisk
grund utan har liksom ramlat ner färdig från himlen.
Sekler och årtusen af kristlig kultur, icke endast fader
Vlas utan också Sergi Radonesjki, Nil Sorski och
Fran-ciskus af Assisi, ha endast mer eller mindre medvetet
spridt och befästat lögnen, »charlatan eri et»,
»offerprästernas fuffens». Mot den historiska kristendomen, mot
den allmänneliga kyrkan, som både i öster- och
västerlandet åtminstone sökt sig själf om än icke funnit
sig, mot denna hittills enda inkarnation af allföreningens
idé har Tolstoj ingenting annat att uppställa än det
liberala smerdjakovska »det är lögn alltsammans» och
det likaså liberala voltairianska: Écrasez 1’infåme!
Ingen har måhända så klart som Dostojevski
förstått, att kristendomen i sin fullbordan står öfver all
historia; men han förstod också, att innan denna
öfver-historiska väg beträdes, måste alla historiska vägar helt
tillryggaläggas, att innan det oändliga ögonblick
kommer, då ingen tid skall vara mer, måste »tiderna
fullbordas». Religionen är för Dostojevski icke en
negation af historien som för Tolstoj utan en högsta
bekräftelse och fulländning — en öfvervinnelse af
historien. Ingen har kanske så som Dostojevski känt det
lefvande bandet mellan det förflutna och det kommande,
den lefvande kedjan af världshistoriska religiösa
traditioner, ur hvilken icke en enda länk kan utbrytas utan
att hela kedjan brister.
Detta samband mellan historien och religionen,
som på samma gång är sambandet mellan folket och
världskulturen, har Dostojevski påvisat i det verk, som
betecknande nog följde omedelbart efter Brott och Straff
— i Idioten, denna »kolossala» kristna gestalt, motställd
den likaså kolossala gestalten Raskolnikov. Vi ha sett,
hur denne senare, å ena sidan en äktrysk »petersburgsk
typ», å andra sidan härstammade rfån Herman, från
alla byronistiska hjältar, alla västeuropeiska små och
stora napoleonhärmare; men också att han — via Dol-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
