Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
205
paraboliska bana, som furst Misclikin och den Fattige
Riddaren beskrifva i de andliga rymderna, är
gemensam för dem. Från en öken genom »världen» och
striden med denna världs otrogna söner —
»saracenerna» — till en annan än ödsligare öken; från en
stumhet genom den krigiska förkunnelsen af det de älska
— deras »hjärtas dam», Lumen Coeli, Sancta Rosa,
den stora modern, »människones hopp och lit» — till
en annan, än större stumhet — sådan är denna väg.
Som Aglaja anmärker, bägge riddarna påminna i sitt
tragiska öde något om Don Quijote; det är blott icke
det förflutnas utan framtidens Don Quijote de
representera — »för tidiga förelöpare till en alltför sen
vår». Dostojevskis Idiot är den västeuropeiske, feodale,
medeltida Fattige Riddaren öfverflyttad på ryska, d. v. s.
på det kommande världsspråket.
»Nivellera berg — det är en god tanke», säger
nihilisten Peter Verchovenski. Just så, nämligen som
den ytterligaste nihilism, som en fruktansvärd anarkisk
kraft, den där nivellerar höjder och dalar, nedbringar
allt till samma nivå, allt som är för djupt och för högt
till ett och samma geometriska, rätliniga, släta plan —
så och endast så har den kristna läran förståtts af
Tolstoj och Nietzsche — och den ene har välsignat och
den andre förbannat denna lära. Så förstås den också
hittills af hela det nutida Europa, och det är inte utan
anledning den gamla borgerliga liberalismen och den
nya socialdemokratien omedvetet hänga fast vid
kristendomen och — liksom den tolstojska religionen — skulle
vilja bli en kristendom utan Kristus, en religion utan
Gud.
Men individernas jämlikhet, likvärdigheten inför
Gud är endast en af de två polerna i Kristi lära. Alla
gå från Gud till Gud, men ännu äro de icke
framkomna, de äro på väg, röra sig, och i rörelsen kan
det icke ges fast jämvikt, orubblig jämlikhet; en
har kommit förut, en annan efter, och om man icke
erkänner detta »förut» och »efter», afstannar all rörelse.
Och inte nog därmed: Kristi lära är icke en slät väg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
