Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214
Riddaren och Dante och Katarina af Siena
»säkerhetsventilen hade varit öppen», skulle de inte haft »syner
för förnuftet ofattbara», deras själ skulle inte ha
brunnit, de skulle inte ha dött som dårar, allt skulle ha
af-löpt väl för dem; maskinerna skulle matats med föda
efter alla mekanikens regler och omsatt förrådet af
energi i kroppsarbete. Härifrån ha vi alltså Beatrice
och Vita Nuova: öfverflödiga kvantiteter af fet, kryddad
mat i förening med sysslolöst lefnadssätt!
»Och lägg märke till djäfvulens illist!
Njutning, tillfredsställelse är syftemålet — nå godt, men då
skall man också erkänna kvinnan vara en godbit. Nej,
först komma riddarna och påstå, att de dyrka kvinnan
(de dyrka henne och betrakta henne ändå som ett
njutningsmedel) ... Tag allt hvad poesi heter, all
målarkonst och skulptur, alltifrån kärleksdikterna till de
nakna Venus- och Frynebilderna — och ni ser, att
kvinnan är ett njutningsmedel; det är hon i dåliga hus
lika väl som på den finaste bal». Posdnischev skulle ha
kunnat tillägga: och i den Fattige Riddarens syn. »Det
vidrigaste är», tillfogar han, »att i teorien kärleken
framställes som något idealiskt, upphöjdt, medan i praktiken
kärleken är något vämjeligt och djuriskt, som man inte
kan tänka på och tala om utan vämjelse och blygsel. Det
var sannerligen inte utan afsikt naturen inrättade det så,
att man måste känna vämjelse och blygsel. Och är
det vämjeligt och skamligt, skall man också uppfatta
det så. Men här tvärtom låtsa människorna, att det
vämjeliga och skamliga är vackert och upphöjdt.»
Aldrig i världen har väl det könsliga skildrats med
sådan oblyghet. Stackars Puschkin med sin Riddare,
stackars Dostojevski med sin Idiot!
Detta är en af de jämförelsepunkter, där den
religiösa motsättningen mellan Tolstoj och Dostojevski helt
framträder. Hos Dostojevski förkastelse af den lägre, alltför
djuriska emedan ännu alltför mänskliga könsligheten och
häfdande af den högre, af himmelsk eld brinnande, heliga
könsligheten; hos Tolstoj endast förkastelse, endast
dödande, stympning af könet. Men könet kan icke helt dödas, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
