Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216
Det är intressant att jämföra det bekymmerslösa
sätt, hvarpå Aljoscha, Idioten och äfven munken
Sosima, Makar Ivanovitsch, öfverhufvud alla Dostojevskij
kristna människor förhålla sig till det materiella, den
»sociala frågan », med alla de oändliga svårigheter, som
samma fråga vållar Tolstojs »kristna». De förra äro
födda slösare, de senare äro födda samlare. De förra
kunna inte samla, de senare kunna inte slösa. De
förras fickor ha ett hål, som inte kan lagas och genom
hvilket pengarna rinna ut; de senares ha en orubblig
bom, som håller dem kvar. De förra behöfva alls inte
söka fattigdomen — de förbli fattiga trots alla
rikedomar, förnöjda i sin fattigdom och trygga i
medvetandet, att Gud föder dem, om inte människorna göra det.
De senare må frånsäga sig all egendom, de må
kostymera sig till musjiker, arbetare, landsvägsstrykare, så
förbli de ändå öfvermätta och ängsliga rikemän, som frukta
för människorna och blygas för sig själfva. En
Rot-schilds smutsiga miljoner, en Besuchovs, Levins,
Nech-ljudovs inte alldeles rena miljoner bli i Aljoschas, furst
Mischkins, Sosimas händer med ens rena, oskyldiga,
kanske till och med heliga; penningen, detta onda,
som Tolstoj så fruktar för, blir ett godt. I de
välgörande godsägarna Levin, Besuchov, Nechljudov anar
man trots allt den snikne godsägaren Rostov eller om
ock blott ett tiotusendels uns af köpman Brechunov;
och den prejaren blir aldrig gifmild.
För den kristne Dostojevski är verkligen
egendomsbesittningen en »skör spindelväf», som brister för
minsta vidrörande; för den kristne Tolstoj är den en
kedja, som icke kan lösslitas ur hjärtat annat än tillika
med stycken af lefvande kropp, lefvande kött. Ifall hans
människor också afstå från sin egendom, är det med
sådan smärta och under sådan kramp, att de bli
motbjudande att se på. Det är som om de droge ut
ådrorna ur kroppen; det vore bättre, att de inte gjorde
det rysliga offret. Och hvad tjänar det för resten till?
Snart sticker det i alla fall upp någon ny stötesten, som
kommer allt att störta samman — några olycksaliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
