Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232
hädelse af ett och detsamma -— af den mystiska
kärnpunkten i Kristi lära: jag och Fadern äro ett.
Ja om några i vår tid så borde dessa två ha
mötts och ansikte mot ansikte talat om det, som hela
lifvet igenom har kvalt dem bägge — om Kristus. Men
de tvärtom liksom med flit försökte att inte lägga märke
till hvarandra, det var som om de bägge hemligt hade
känt, att det var bäst för dem att inte se
hvarandra alltför stadigt i ansiktet. Andra och sig själfva
föreföllo de djärfva; men till detta samtal saknade de
mod; hvar och en af dem fruktade den andre som sin
dubbelgångare.
Med hvilken egendomlig, honom främmande
ytlighet Nietzsche utlåter sig om Tolstoj! Han förstod
endast, att denne är det nutida Europas störste
nihilist och anarkist, den farligaste af nedrifvare och
för-nekare, en förkunnare af »viljan till icke-vara». Men
bakom spökhamnen, munken Akim, blef Nietzsche
aldrig varse den sanne Tolstoj, hans ens realissimum —
fader Jeroschka, den store hedningen, jorden
obrottsligt trogen, Zarathustra-antikrists bundsförvandt.
Än mera ytligt handskas Tolstoj med Nietzsche.
I sin uppsats Hvad är konsten? där han öfver lag
fördömer de nutida dekadenterna, symbolisterna och
este-terna med deras »gemenheter och vederstyggligheter»,
kallar han Nietzsche för dessa »vederstyggligheters
profet». Han anmärker också, att »öfvermänniskoidealet i
grunden är det samma gamla idealet, som
förkroppsligades af Nero, Stenka Rasin, Dsjingis-khan, Robert
Macaire, Napoleon och alla deras medbrottslingar,
uppmuntrare och smickrare». Några år senare, i den
utländska upplagan af Uppståndelse, anmärker han på tal
om de mest uppenbara förbrytare med än större
cynism och lättsinne, att dessa skälmar »ha föregripit
Nietzsches lära och anse allt tillåtet och utbreda
denna lära först bland sina medfångar och sedan bland
hela folket». Detta är väl just hvad Puschkin
kallade »naivt förtal». Hvarken i Europa eller ens hos
oss i Ryssland, där det inte är uteslutande gatpres-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
