Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
233
sen, som gör processen kort med Nietzsche, har
någon tillåtit sig att yttra sig så ogeneradt om honom.
Ja de affärdade hvarandra med påfallande
lättvindighet, och man känner, att just så måste de förhålla
sig, de hade intet annat att göra. Och lika litet som
de själfva förstodo vi deras djupa inre likhet och
öfverensstämmelse i motsättningen. För att förstå detta
behöfver man dock icke tränga till djupet af deras
religiösa åskådningar; det är nog att något
uppmärksammare betrakta dessa båda människolif. Den store
hedningen fader Jeroschka realiserade i sitt lif just det,
som Nietzsche predikade och som han endast drömde
om och ej förmådde förverkliga. Genom sitt martyrlif
— ty ett verkligt människolif har Nietzsche aldrig left
— genom sin långsamma »korsfästelse» uppfyllde han
just det, som Tolstoj förgäfves kräfde af sig själf.
Hela lifvet igenom vederlade hvar och en af dem sin
egen lära genom sina handlingar och predikade den
andres lära: Tolstoj Nietzsches hedendom, Nietzsche
Tolstojs kristendom.
Tolstoj ville bortskänka sina ägodelar men
förökade dem i stället. »Jag byggde mig hus och
planterade mig vingårdar, jag köpte slafvar och slafvinnor,
äfven hade jag boskap, nötkreatur och får i större
myckenhet än någon, som före mig hade varit i
Jerusalem. Jag samlade mig jämväl silfver och guld och
blef större och rikare än alla», säger han om sig själf
i Bekännelser med konung Salomos ord. Genom hela
sitt lif har Tolstoj visat, att under närvarande kulturella
betingelser egendomen icke är en skör spindelväf utan
den starkaste af kedjor för människoanden. Nietzsche
påvisade orimligheten i det kristna budet om att afstå
från alla ägodelar; i grund och botten var han en
likadan född slösare som Aljoscha Karamasov och furst
Mischkin; han helt enkelt förstod aldrig penningens
värde. Hade icke hans närmaste varit, skulle han ha
lefvat fattig och dött utan att äga något att luta sitt
hufvud intill.
Fastän Tolstoj redan då insåg allt det meningslösa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
