Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
och ohyggliga i kriget, var han dock redo att liksom
furst Andrej »offra allt för en minuts ära, triumf
öfver människorna», för georgskorset. Nietzsche, som
enligt Tolstojs påstående återupplifvar Dsjingis-khans
och Stenka Rasins röfvarideal, blef frivilligt
barmhär-tighetsbroder under fransk-tyska kriget och vårdade de
sjuka så själfuppoffrande, att han difterismittades, så
när hade dött och sedan aldrig repade sig från
sjukdomens sviter. En predikare af grymhet var han i
lifvet den »blidaste af människor», och på dem som
kände honom nära gjorde han delvis samma intryck
af ädel ridderlighet och barnslig renhet som
Dostojevskis Idiot.
Tolstoj ser i äfven den renaste könskärlek något
»djuriskt, skamligt och vidrigt»; han har predikat
människosläktets tillintetgörelse genom kyskhet. Men detta
har inte hindrat honom att i fyrtio år »hålla den äkta
bädden i helgd >-, afla tretton barn och vara den
lyckligaste far i den lyckligaste familj, något i stil med de
gammaltestamentliga patriarkerna Abraham, Isak och
Jakob. Nietzsche predikade en orgiastisk sinnlighet;
men han tyckes ha kunnat säga med furst Mischkin:
jag har på grund af min sjukdom aldrig haft umgänge
med kvinnor; eller kanske tvärtom han var sjuk,
därför att han ej velat ha umgänge med kvinnor. Då
läkarna tillrådde honom att gifta sig och hotade med att
i annat fall hans nervsjukdom skulle taga en ödesdiger
vändning — sluta med vanvett, föredrog han det
senare. Nietzsche var lika »exalteradt» blygsam och kysk
som Aljoscha.
Tolstoj har alltid törstat efter förföljelse men har
alltid haft förvånande lätt att vinna människors
erkännande. Han har uttryckt sitt förakt för jordisk ära och
hedersbetygelser, men i själfva verket har han njutit af
dem som ingen annan. Nietzsche, som ansåg
äregirigheten för en stor dygd, sökte liksom med flit göra sig
förtjänt af den mest stingande törnekrona; han gick
bort till sin stora ensamhet, kanske den största som
någon människa på jorden liar pröfvat — liksom de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
