Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254
Men detta intryck af hel och orubblig enhet är
endast en synvilla; då tragedien når sin upplösning,
förstå vi, att någon enhet i grunden icke funnits: vi
önskade så lidelsefullt se den, att vi verkligen sågo den.
Vi förstå, att furst Mischkin liksom Raskolnikov måste
gå under mellan de »två sanningarna». Äfven hos
honom, det inse vi nu, »alternera två motsatta
karaktärer», endast mera omärkligt emedan omedvetnare.
Äfven han är dömd till »brott och straff», endast än
mera fruktansvärda, än oundvikligare.
För öfrigt förblir Idiotens medvetande in i det
sista en ren kontrast till Raskolnikovs — helt kristligt,
icke tveklufvet, enhetligt eller nästan enhetligt. Jag
säger nästan, emedan äfven furst Mischkins medvetande
företer en begynnande tveklyfning, en remna, som
framkallar sprucken klang och erinrar om hvarifrån han
kommer och hvart han går — om kaos, om vanvett.
»Två tankar ha förenat sig», säger Idioten, »det
händer mycket ofta. Med mig oupphörligt. Jag tror för
resten, att det inte är bra — jag förebrår mig det strängt.
Ibland har jag till och med tänkt, att alla människor äro
sådana — så att jag börjat öfverse med mig, för det är
förfärligt svårt att bekämpa de där dubbeltankarna.»
Men icke »två tankar, som förenat sig», icke två
medvetanden utan två känslor, två omedvetna element
i sin olösliga motsägelse förinta honom, liksom två
jättelika kvarnstenar söndermala ett litet sädeskorn.
Den oskyldiga unga flickan Aglaja och »skökan»
Nastasia Filipovna äro förälskade i Idioten, och han
älskar dem båda samtidigt. Hans kärlek till Aglaja är
ännu icke kött och blod; men den är en sträfvan
till kött och blod; han älskar henne icke blott för
hennes skull utan för sin egen, som sin läkedom,
sitt återvändande till lifvet, som det medvetandets ljus,
hvilket måste sluta med att helt besegra det rufvande
vanvettsmörkret inom honom. Hans kärlek till Nastasia
Filipovna är en med renaste eld lågande kristlig
medömkan, en gränslös själfuppoffring; han älskar henne
endast i anden, endast för hennes skull, icke för sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
