Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258
fluga, som surrar omkring honom i den varma
solstrimman, är en medlem i denna kör; hvartenda
grässtrå växer och är lyckligt. Allt har sin väg, och allt
känner sin väg, med sång går det bort, och med sång
kommer det; han ensam vet ingenting, förstår
ingenting — hvarken människor eller toner, för allt är han
främmande — ett styfbarn, som ingen omhuldar. Ack
då kunde han naturligtvis irite uttrycka sina tankar i
dessa ord, han våndades stum; men nu tycktes det honom,
att han sagt allt detta redan då».
Är det icke af egen erfarenhet Dostojevski skildrar
alla dessa Idiotens förnimmelser? Något liknande denna
förtärande trånad och detta främlingskap erfar han
vanligen själf efter de epileptiska anfallen. »Arten af denna
ångest», säger en af hans närmaste vänner, »bestod
däri, att han kände sig som en brottsling, tyckte, att en
skuld, ett stort brott, han visste icke hvilket, tiyckte
honom».
Hvad är det för en kallelse, som Idioten hör i
middagstimmens stillhet och som han ej kan svara på?
Hvad är det för ett gästabud, som hvar »vällustig
insekt», hvar »klibbig knopp» tar del i men han är
utesluten från? Är det icke den uppståndne Pans kallelse?
Är det icke köttets och blodets gästabud, den nye
Dionysos’ nattvard, hans, som säger om sig själf: Jag är
det sanna vinträdet och min Fader är vingårdsmannen;
— den stora fest, där vinet förvandlas till blod och
blodet till vin? Om Idioten känner, att han är en
»brottsling», ett styfbarn, främmande för allt, om en
okänd skuld trycker honom, så är denna skuld
naturligtvis icke hans egen; han endast lider straffet för
någon annans »brott», genom hans sår blir någon helad.
Och detta brott, detta sår, är det inte hela den
historiska kristendomens, hvars ande alltjämt är
företrädesvis asketisk, blodlös och okroppslig, som ännu icke
har hörsammat Pans kallelse, icke har velat taga del i
Dionysos’ stora gästabud, icke har öfverskridit det
yttersta streck, där himlen förenar sig med jorden, anden
med köttet och blodet? Idiotens rättfärdigande ligger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
