Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
259
däri, att han i sitt medvetande står öfver den historiska
kristendomen — i sitt medvetande är han verkligen
redan ett med Kristus: han trånar efter köttet och
blodet, sträcker armarna mot horisontens linje. Men den
nya anden hos honom bor i det gamla, dödade och
icke uppståndna köttet, det nya vinet är gjutet på gamla
flaskor. Anfallen af den »heliga sjukan» äro
krampaktiga bemödanden af hans ande att lösslita sig från
köttet, som vill och inte kan »förvandlas», enligt
Kiri-lovs uttryck: »Människan måste fysiskt förvandlas»,
och enligt apostelns ord: »Vi skola icke alla afsomna,
men alla skola vi förvandlas, i ett nu». Idioten är
mannen, som kommer till det nya gästabudet icke i
bröllopskläder, icke i nytt kött. Han går under — in
i det sista främmande för allt, en bortbyting, halft
helgon, halft besatt, lik sin antipodiske tvillingbroder,
»idioten» Nietzsche. Ingendera af dem lär sig förstå
orsaken till sin undergång; men vi veta den, vi veta, att
den förtärande trånad, hvari de våndas stumma, är den
stora tveklyfningens trånad och smärta.
I »Idiotens» slutscen, Dostojevskis måhända mest
fulländade skapelse och förvisso en af de mest
storartade i hela världslitteraturen, söker furst Mischkin upp
Rogosjin, efter det denne redan mördat Nastasia
Fili-povna. Rogosjin för fursten till sängkammardörren
och visar honom den mördades kropp, utsträckt på
sängen. Båda äro som i feber; deras tal är
osammanhängande, nästan vanvettigt.
»— Stanna... nå nu, Parfen, hvad ämnar du?
frågar fursten.
— Det förvånar mig verkligen, att du darrar så
där. Vi ska ligga här tillsammans i natt. Det finns
ingen säng utom den där, men jag har tänkt som så,
att vi ska ta bort dynorna från bägge sofforna, och så
ska vi ligga här bredvid sängen tillsammans. För om
de komma hit och börja söka, så få de genast se
henne och föra bort henne. De fråga mig, och jag
säger att det är jag, och då ta de mig tvärt. Men nu
ligger hon där bredvid oss, bredvid dig och mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
